Två gånger har jag blivit misshandlad de senaste åren berättar en busschaufför från Skåne. Båda gångerna var det på gatan mellan två skift. Det händer att bussarna blir beskjutna med vapen och laser eller att det kastas sten. För en buss i rörelse är det mycket farligt. En annan sak som ökat är konflikter mellan passagerarna, att gäng kan ge sig på folk i bussen.

Hot, våld och utsatthet – hur ser det ut på din arbetsplats eller i din bransch?

– I bussbranschen är hot och våld dessvärre vanligt förekommande. Det var nog många som trodde det skulle bli bättre efter att man tagit bort kontanthanteringen, men problemen försvann inte. Visst, vi blir givetvis inte rånade när vi inte har kontanter. Förr om åren kunde vi ha handkassor på långt över tiotusen kronor om det var många som skulle ladda sina resekort och så klart kände busarna till det. Det fanns tyvärr också tillfällen när kassan var mindre än rånarna hoppats på och då kunde de ta ut ilskan över busschauffören. Numera har de tagit bort kontanterna, men tyvärr finns problemen kvar.

Jag har själv blivit misshandlad två gånger de senaste åren och då var det inte fråga om några rånsituationer. Eftersom vi numera kan börja och sluta på helt olika platser måste vi gå runt i uniformen också på fritiden. Vi kan inte längre byta om och bli civila. Och tydligen är själva uniformen ett rött skynke för vissa bråkstakar. Vid båda tillfällena blev jag oprovocerat attackerad på gatan när jag var på väg till avlösning på stan. I ett av fallen lyckades jag smita in på en buss i närheten och därifrån larma polisen, och som tur var så fanns de i närheten och lyckades faktiskt fånga personen i fråga. Han blev senare dömd och det kändes som en upprättelse. Men i det första fallet kom missdådaren undan, trots att jag såg numret på den bil han smet iväg med. Jag fick ta emot några slag och det kändes inget vidare, men jag kom ändå billigt undan jämfört med kollegor jag känner som fått ta emot rejält med stryk. En kollega som drabbades samma vecka som jag själv blev misshandlad såg helt sönderslagen ut när jag såg honom efteråt. Han hade sagt åt några yngre plankare som svarade med att gå till attack, fem mot en.

Vilken är din uppfattning av hur detta utvecklats över tid?

– De äldre chaufförerna som varit med sedan 80-talet har berättat att det blivit mycket värre över tid. Klimatet har hårdnat, respekten försvunnit. Och de har säkert rätt även om jag inte har upplevt att det förvärrats över de femton år jag jobbat. Malmö har under den tiden alltid haft problem. Bussarna har blivit beskjutna både med vapen och grön laser. Det har också kastats sten. För en buss i rörelse kan det bli mycket farligt. Ibland har det varit så jäkligt att bussarna undvikit att köra igenom vissa områden, men det är en nödåtgärd som det krävs mycket innan de tar till. Jag har hört att kontrollanterna som är ute och kontrollerar biljetter ibland inte får åka ut i vissa riskområden efter ett par allvarliga incidenter. Även om jag gott förstår att de är oroliga så känns det ändå lite märkligt att de som är minst två åt gången inte får resa ut i de områden som vi förare helt ensamma förväntas köra och kontrollera biljetter i. En sak som blivit värre är konflikterna mellan passagerare, att gäng kan ge sig på folk i bussen. Det är en mycket oroande utveckling.

Vad görs åt detta/vad borde göras?

– Jag tycker det borde bli lättare för oss att klä om till civila kläder efter jobbet så att vi inte måste gå runt i uniform på fritiden. Men det skulle kräva att vi fick börja och sluta på samma plats igen, och det vill arbetsgivarna inte gå med på. Annars är det så klart bra att kontanterna försvunnit, även om det inte fått bort problemen. Under coronapandemin stängdes ett tag framdörrarna och de främsta sätena stängdes av så att passagerarna gick på och av genom bakdörrarna. Det visade sig att hot och våld minskade rejält med detta, och kanske kommer det bli mer så att vi sitter mer avstängda när vi kör. Det minskar uppenbarligen konfliktsituationerna men skulle också minska alla andra kontakter med resenärerna. Vi är många chaufförer som skulle tycka det var tråkigt om det gick så långt.

Omslagsbild: Leif Jørgensen/WikimediaCommons