Foto: Frida Drake, Regeringskansliet

Förutsägbart, väntat men idiotiskt. Så kom då ”säkerhetsanalysen” som riksdagspartierna pulat med sedan tidigt i våras. Föga förvånande har majoriteten kommit fram till att Sverige ska gå med i NATO. Världen påstås ha förändrats efter det ryska angreppet på Ukraina i februari. Alliansfrihet i fred som syftar till neutralitet i krig, gäller inte längre. Men vänta nu?

Var det inte just när krig bryter ut som neutraliteten skulle tillämpas? Tycka vad man vill om det, för neutralitet är inte alltid vackert. Men kanske ett övertänkt val för att skona sitt land från krig.

Alliansfriheten är i och för sig också naggad i kanten. Under lång tid har ju svensk militär samövat med NATO och USA, ja t.o.m. medverkat i deras krigsäventyr. Så det hela är en följdriktig fortsättning på en process där Sverige knutits allt närmare USA/NATO, politiskt, ekonomiskt och militärt.

Partierna i riksdagen har sagt sitt. Wallenbergarna blev rådfrågade av regeringen på ett tidigt stadium. Partistyrelsen i (S) har bestämt sig. Långt före det farsartade rådslaget i Socialdemokratiska partiet. Det visade väl bara att kongressbeslut och medlemsdemokrati inte heller gäller längre. På söndag offentliggörs beslutet från regeringspartiet. Sverige ska gå med i NATO. Något annat är inte att vänta. I racerfart skrotas en över 200 år gammal säkerhetspolitisk doktrin.

Jag har full förståelse för alla som tänker att det kunde varit vi som utsatts för de fasor som nu drabbar civilbefolkningen i Ukraina. Om NATO är ett skydd mot detta så må det vara hänt…

De politiker som skrotat vårt eget försvar och vår civila beredskap i händelse av kris och krig talar ju gärna om risken för ett ryskt angrepp på Sverige.

Det som bekymrar mig är att det faktiskt kan förhålla sig precis tvärtom. Den totalt onyanserade debatten och hetsen mot allt ryskt bär alla spår av en nation som driver mot krig. I sällskap med NATO, som först och främst är ett redskap för att stödja och försvara USA:s dominans i världen.

Jag hör Ann Linde, Sveriges utrikesminister, på radio: - Inom NATO anses Sverige och Finland som viktiga för säkerheten i Östersjöregionen och Nordkalotten, säger hon.

”Säkerheten” för vem, mot vem? Var det inte Sveriges försvar och säkerhet det handlade om?