Strax före sommarsemestrarna 2021 kom beslutet från toppolitikerna i Region Stockholm om att avskaffa tågvärdarna på pendeltågen. Ett beslut som bara var toppen av ett isberg och kulmen på successiva försämringar för de anställda som pågått alltsedan MTR tog över trafiken 2016 efter att med tvivelaktiga metoder vunnit upphandlingen året innan. I detta reportage går VSBL till botten med problemen, pratar med anställda som vittnar om trakasserier och tystnadskultur och tittar på hur motståndet mot försämringarna ser ut. 

MTR är ett Hong Kong-baserat företag till största del ägt av kinesiska staten och har genom åren satsat på att vinna upphandlingar i länder med avreglerad spår- och järnvägstrafik såsom Storbritannien och Sverige. 2009 tog företaget över Stockholms tunnelbana, 2016 pendeltågen i Stockholmsområdet och nu senast i december 2021 togs även Mälartrafik och Upptåget över. Utöver detta kör man även MTR Express mellan Stockholm och Göteborg, bedriver tågunderhåll och utbildar lokförare. 

– Kinesiska staten tar över mer och mer av svensk järnvägstrafik ivrigt påhejade av inkompetenta politiker, säger en tågvärd som på grund av upprepade trakasserier från företagets sida vill vara anonym. 

– Kritik tillåts inte inom MTR, de kan behandla oss som djur och spotta på oss medan vi själva tystas och får höra att vi inte visar tillräckligt mycket "ömsesidig respekt". 

Flera som vi pratar med vittnar om hur företagsledningen hela tiden har haft för avsikt att ersätta tågvärdarna med kameror men att detta arbete har skett i det dolda och att beslutet togs mitt i sommaren bara några dagar efter att företaget meddelat ombordpersonalen om vad som var på gång. Vi får höra om hur MTR direkt efter övertagandet fjärmade sig från ombordpersonalen genom att ledningen flyttade ut från de tidigare gemensamma lokalerna för att istället ta plats i flotta lokaler i DN-skrapan. Vi får höra om hur de högre cheferna gång på gång delegerar till mellancheferna att meddela ombordpersonalen att allt motstånd mot försämringarna är lönlöst och vi får höra om hur ett fåtal kollegor börjat agera svartfötter och angivare. Alla vi pratar med säger också att MTR är en stor sekt som kräver blind lojalitet och har en rutten företagskultur präglad av ständiga försämringar, krav på medhåll och systematiska försök att slå sönder den tidigare sammanhållningen, "järnvägsandan", kollegor emellan. 

– Tidigare, när trafiken bedrevs av Stockholmståg, var det bara att knacka på hos VD:n, nu lever ledningen i en avskärmad värld helt utan kontakt med oss på golvet. Gruppcheferna får direktiv uppifrån om hur de ska bemöta dem som höjer rösten och angiveri uppmuntras, berättar en av tågvärdarna vi är i kontakt med. 

– Något av det värsta är att beslutet att avskaffa oss är taget på felaktiga grunder av godtrogna politiker som inte har någon som helst aning om vilka arbetsuppgifter vi tågvärdar har, såsom att vara föraren behjälplig såväl i vardagen som vid nödsituationer. Vi hanterar rampservice, har kontinuerlig koll på läget i tåget via kameror och har hand om alla utrop bara för att nämna några av arbetsuppgifterna. Hur det är tänkt att föraren ska kunna överta detta utan att det kraftigt påverkar säkerheten är fullständigt obegripligt. 

– Politiker och företagsledningen anser sig veta bättre än alla oss som jobbar ombord som gång på gång vittnat om att det är omöjligt att ersätta oss med kameror. Att de trots att de är överbevisade ändå tror sig veta bättre än oss ute i verkligheten är oerhört provocerande. 

På grund av att flera i ombordpersonalen vi är i kontakt med har varnats eller försökt tystas på andra sätt har den öppna kritiken mot företaget till stor del tystnat då många vi pratar med är stolta över sin yrkesroll som järnvägare och inte vill förlora jobbet. På arbetsplatsen är fackföreningarna SEKO Pendelklubben och ST aktiva men då MTR gått in för att så långt det är möjligt begränsa den fackliga tiden har det fackliga arbetet blivit lidande och de fackliga aktiviteterna relativt begränsade. Dessvärre vittnar många också om att fackklubbarna grälar sinsemellan istället för att visa en enad front uppåt. Nyligen lade ST in att skyddsstopp råder mot ensamarbete ombord vilket dock avvisades av Arbetsmiljöverket. Pendelklubben har i sin tur manat till protester och försökt inspirera till aktivitet bland ombordpersonalen vilket bland annat har lett till att ett antal protestmöten kommer att hållas under våren på Sergels Torg dit alla som är mot försämringarna är välkomna. Initiativet "Rör inte min tågvärd" har dragits igång av två förare med bland annat en namninsamling och för bara några veckor sedan bildades aktionsgruppen "Nog nu för 17!" över fackgränserna med ambitionen att jobba mot försämringarna och med fokus på beslutet att avskaffa tågvärdarna. Vi som bygger landet får kontakt med en av grundarna som gärna ställer upp på en intervju men som på grund av företagets trakasserier valt att vara anonym. 

Vilka försämringar har det blivit sedan MTR tog över pendeltågstrafiken?

– Det första man gjorde var att flytta all administrativ personal till en otillgänglig plats i dyra lokaler på Kungsholmen. (Samtidigt hyrde man ut lokalerna man tidigare använt till utomstående företag så det var knappast platsbrist som orsakade detta). Man införde att vi alla måste fråga/svara via mejl och alltid med anställningsnummer. Allt för att avpersonifiera oss inför varann. Samarbete mellan avdelningar verkar inte populärt. 

En platt organisation, där vi alla var lika och bar samma uniform, från städare till arbetsledare (nuvarande gruppchefer), har förvandlats till en tydlig pyramidtrappa med massor av chefer högst upp. Chefer med otydliga, osynliga roller. 

Förekommer det en tystnadskultur inom MTR? 

– Jag skulle säga att det är mer regel än undantag. Vi ska inget veta och det vi råkar få reda på skyddas av ett "Code of condukt"-dokument där man beskriver hur vi alla ska uppföra oss och vara lojala med företaget. 

Berätta lite om den nya aktionsgruppen och vilka aktiviteter det blir framöver?

– "Nog nu för 17!" är en grupp medarbetare ur alla yrkeskategorier (utom chefer, naturligtvis) som är riktigt less på att både arbetsgivare och olika fackföreningar splittrar oss. Vi har samlats i grupp för att enas mot nedskärningar som företaget gör på grund av sin egen dåliga budgetplanering. Det måste bli slut på dubbelmoralen där man gång på gång påstår att säkerheten alltid kommer i första hand samtidigt som det är just säkerheten som blir lidande både på grund av nedrustningen av en hel yrkeskår med säkerhetstjänst men också på grund av att man lätthänt beordrar in folk att arbeta på lediga dagar. Brist på vila och återhämtning är en säkerhetsrisk! 

Hur ser du på möjligheten att stoppa beslutet att avskaffa er tågvärdar? 

– Vad vi vill är att politiker ska fatta att man inte bör gå till val med detta att ha hjälpt till med försämringar i kollektivtrafiken i bagaget. Samhället blir alltmer våldsamt och det klingar illa att införa ensamarbete för lokförare med upp emot 1800 resenärer ombord. Människor är stressade och mycket händer. Det är svårt för ett företag med bristande kunskaper om svensk järnväg att förstå. Ett företag som endast vunnit en upphandling på en låg, felaktigt lagd budget. Ingen med insyn trodde att den skulle vara möjlig att hålla men det här företaget backar bara när de tar sats mot nästa icke ogenomtänkta besparing. 

Nämn några exempel på situationer där säkerheten kommer bli lidande om tågvärdarna avskaffas? 

– Det kan vara sjukdomsfall där det inte längre finns en tågvärd som snabbt kan vara på plats eller olyckor med dödlig utgång. En chockad förare ska då ensam ta hand om larm, säkra spår och informera resenärer för att undvika en ny nödsituation i form av en nödöppnad dörr då folk ledsnat på att vänta på information. Detta är stora händelser men även små vardagshändelser som signalfel, dörrfel och växelfel är situationer där vi av erfarenhet vet hur viktigt det är att möta resenärerna med information för att undvika följder så som nödöppnade dörrar. En ensam förare som kanske måste lämna sin plats för att åtgärda ett fel kan inte samtidigt informera. 

Hur kommer förarnas arbetsmiljö att försämras? 

– Extremt! Det kommer att bli en mycket pressad situation. Idag är vi två vid flertalet säkerhetsrelaterade uppgifter. Vi öppnar dörrarna tillsammans (föraren låser upp, vi öppnar) Allt för att allt ska ske på rätt plats, i rätt tid och helt säkert. Det finns statistik på hur många gånger det händer att förarna låser upp dörrarna på fel sida om tåget, utan plattform. Det finns också statistik på hur ofta man stannar kort, det vill säga att man kör ett långt tåg men stannar som om man vore ett kort tåg med halva tåget utanför plattform. Där är vi tågvärdar snabba på knappen och låser innan olyckan är framme! Mycket har såklart med stress att göra. Oregelbundna arbetstider osv. Det lär öka kraftigt med bara en ensam förare ombord och ingen backup! 

Hur är stämningen på arbetsplatsen nu. Är det uppgivet eller kampanda? 

– Lite av båda, skulle jag säga. Många är uppgivna. Det har alltid funnits en yrkesstolthet i järnvägsbranschen. Många har arbetat på samma plats i 20-30 år och har traditioner i släkten inom yrket. Det har MTR jobbat hårt för att sudda bort. Man anställer hellre människor på genomfartsjobb på väg mot annat och det märks! Men vi är många med kämpaglöd och ilska. Allt fött ur bristen på respekt från företaget. Vi motarbetar det här med allt vi förmår. 

Hur ser du på företagets sätt att kommunicera beslutet. Har de varit öppna med att de vill avskaffa tågvärdarna innan beslutet togs eller kom det som en överraskning?

– Det kom som en chock. Man mejlade ut hur glada man var över ett förslag till teknisk utveckling precis i början av sommaren då alla skulle gå på semester. 

Sen kom VD:n plötsligt ut och konfronterade medarbetare i trängda lägen med att fråga om hur det känns. Ingen VD utan storhetsvansinne skulle morgonen efter en sådan här känga kliva ut och konfrontera tågvärdar i rulltrappan med ett: Hur känns det här då? Folk bröt ihop den dagen, dels på grund av mejlbeskedet som kom under eftermiddagen, men framför allt av det respektlösa och tondöva bemötandet. 

Upplever du att beslutet fattades på rätt sätt och att politikerna har koll på tågvärdens arbetsuppgifter?

– Verkligen inte! Man har nedgraderat oss till "dörröppnare" i vår arbetsbeskrivning. Inget nämns om att vi har säkerhetstjänst och utbildning i både HLR och vistelse i spår eller att det är vi som sköter kameraövervakning ombord och kan larma snabbt vid händelser. Att vi är behjälpliga vid ALLA situationer som uppstår.

Ingen har heller nämnt alla följdkostnader som kommer att uppstå. Man är otroligt nonchalant med skattepengar och otroligt nonchalant mot oss på golvet. 

Rainer Andersson

Alla vi pratar med vittnar om att det verkligen är nog nu och uppmanar fler att engagera sig och slåss mot försämringarna. En av dem som jobbat hårdast med just detta och som under många år höjt rösten för såväl tågvärdar som städare och stationsvärdar är SEKO Pendelklubbens ordförande Rainer Andersson som vi förstås ville ha ett samtal med. 

– Det är upp till oss om beslutet att avskaffa tågvärdarna kan stoppas. Självklart går det bara vi vill. Det är ju vi som har alla argument och ser vad det skulle innebära för både säkerheten och tidshållningen om det genomförs, säger han. 

Vad har Pendelklubben gjort hittills för att få beslutet upprivet? 

– Vi försöker med alla medel att aktivera våra medlemmar och lyfta kollegorna ur den uppgivenhet som det alltid finns risk för när något som det här inträffar. Vi har haft någonstans mellan 20-25 medlemsmöten, hållit protestmöten vid SL:s huvudkontor och delat ut uppskattningsvis 20 000 flygblad. Sen har vi självklart också uppmanat alla att kontakta politikerna och dela med sig av sina erfarenheter. 

Är det aktuellt att ta till ytterligare stridsåtgärder framöver? 

– Absolut, det kommer att bli minst tre protestmöten på Sergels Torg under våren under parollen "Nu är det nog - nu säger vi ifrån" som ska försöka samla alla som är emot försämringarna inom MTR och trafikregionrådet Kristoffer Tamsons politik. Vi hoppas på en bred uppslutning samtidigt som vi jobbar vidare med att öka aktiviteten hos alla på golvet och ute i trafiken, dela ut flygblad och väcka opinion hos allmänheten. 

Rainer berättar att det ända sedan 2016 har genomförts försämring på försämring på försämring. Städarna har placerats i ett nytt bolag för att runda kollektivavtal, på stationssidan dras raster in och stationsvärdarna måste be om lov för att gå på toaletten då det införts hundra procent inkomstsäkring och att luckan ständigt måste vara bemannad. På tågvärdssidan blev dråpslaget att de ska ersättas med kameror vilket i sin tur kommer att resultera i en kraftigt försämrad arbetsmiljö hos förarna. 

– Många mår dåligt och är skrämda till tystnad men vi ger oss inte. Det är nog nu!