”En dag rullar det in en gammal bil på bygget och ut kliver en kille med revolver i byxlinningen.” Det här är historien om hur låglönedumpningen från utlandet nådde Sverige sett genom en elektrikers ögon. Julius Nilsson var lärling åren runt millennieskiftet, åren innan lönedumpningen tar fart:

De första åren

För snart 20 år sedan började jag jobba i byggbranschen. På min första firma rådde rena vilda västern. En dag hjälpte jag en kollega med jobb för en näringslivsprofil utanför Helsingborg. Han hade tagit dit polska snickare och såna som fungerade som allt-i-allo.

Under sommaren åkte vi till hans bygge och elektrikerna jag jobbade med var mest irriterade över att man inte kunde prata med polackerna om jobbet. Vid ett tillfälle hade de sågat av våra elrör. Kanske för att de var i vägen för deras arbete? Vi fick dra nya rör.

En dag rullade det in en gammal bil på bygget och ut klev en kille med revolver i byxlinningen. Polackerna var snabbt framme och snackade med killen. En av polackerna samlade snabbt ihop sedlar och räckte över till mannen. Någon förklarade för mig att han var som polackernas fackförening. Såg till att de fick betalt och tog sedan en andel av deras låga lön. Kriminella krafter hade gjort sitt intåg.

Då var det här ännu i rätt liten skala. Men många fastighetsägare och villaägare kunde redan då snabbt göra sig en hacka eller sänka kostnader genom att låta polska hantverkare renoverar eller bygga deras hus för en billig peng.

EU, Alliansen och Miljöpartiet öppnar gränserna

Efter elprogrammet började jag på en större elfirma, och jobbade mest på industrier och nybyggen hos de stora byggbolagen. Vid den här tiden var arbetare från låglöneländer fortfarande något ovanligt på såna byggen. Men samtidigt började man se fler och fler polska hantverkarbilar och företag som i regel hette något i still med ”Hyr en polack”. På helgerna hamrades det som aldrig förr i de rikare villakvarteren.

Ungefär samtidigt börjar en av drakarna i byggbranschen anlita en städfirma till att göra rivningsjobb. De jobbar utan ansiktsmasker och talar naturligtvis ingen svenska.

Plötsligt växte vissa mindre byggföretag sig större. De tog ut ett lägre pris. Man hade några svenska hantverkare som man visade upp för kunden, men sedan var det annat folk som bytte tak, gjorde mindre snickerier eller murningsarbete.

Runt 2005 dök det allt oftare upp underleverantörer med utländska arbetare. Ett bygge jag var på hade tjeckiska arbetare som monterade brandsläckningsutrustning. De satte upp sina rör precis där vi skulle sätta upp vår kabelstege. De hann nog sätta upp runt 100 meter innan vi fått tag på tolken.

Så rullade det på i några år. Underleverantörerna blev allt fler och standarden på byggena blev sämre och sämre. Färre och färre såg till byggets helhet, man såg bara till sin egen del.

Och snart hade det gått så långt att det inte var ovanligt med bygge där arbetare som pratade svenska var i minoritet.

De stora byggdrakarna började utveckla dotterbolag med avdelningar med hantverkare från bland annat Polen och Baltikum. Ett återkommande koncept var då att man hade några svenskar som ”vaktmästare” på byggena och för att hantera frågor och gods. Medan det mesta och tyngsta jobbet utfördes av utländska arbetare till låga löner.

Strid idag eller polska löner för alla imorgon

Vissa områden i byggbranschen har idag en mycket stor andel arbetare från låglöneländer – till exempel ställningsbygge, rivning, betong och murning. Nu är inte längre polackerna billigast utan det är vanligt att möta litauer, slovaker och rumäner med ännu lägre löner.

Vi har sett det gamla kontrollsystemet ID06 ersättas av en ny variant för att stoppa fusket på större byggen. Men lika lätt som att lyfta en pinne är det att kringgå systemet. Kort har cirkulerat mellan uppemot 20 killar vid grinden. De kriminella firmorna får in sina utländska arbetare.

Och några grindar finns ju inte vid villarenoveringar, där det finns massor av utländska arbetare.

Stora delar av byggbranschen håller på att försvinna för oss svenska arbetare. Hur gick det till? Ja, det är politiska beslut som ligger bakom. Det är EU-medlemskapet samt högerns och Miljöpartiets öppna gränser och arbetskraftsinvandring som håller på att utrota de svenska byggnadsarbetarna.

Vi måste ställa minst två krav: Stopp för arbetskraftsinvandringen och Sverige ut ur EU!

FAKTA:

• Lavaldomen förbjuder svenska fack att ta strid för svenska löner på svenska byggen.
• 2004 får EU flera av nya medlemsstater. Länder med lågt löneläge och många arbetskraftsinvandrare kan nu kan välla in över gränsen.
• 2008 driver Alliansen och Miljöpartiet igenom en lag som gör det möjligt att importera arbetskraft från länder utanför EU utan att facken kan sätta stopp. Alla skyddsvallar är plötsligt öppna. Detta tillsammans med obefintlig kontroll vid gränsen (försvann med EU-inträdet) och usla kontroller av arbetsplatser gör det möjligt med import av låglönearbetskraft i stor skala.
• Idag finns i landet hundratusentals utländska arbetare i alla möjliga branscher, exempelvis bygg, transport och jordbruk. De kommer både från EU-länder och andra länder.
• Låglönedumpning finns både i ”seriösa” företag och i rent kriminella miljöer. Arbetsmiljöverkets chefsjurist sa för ett år sedan apropå den utländska arbetskraften: ”Det är inte alltid enkelt att få klarhet i vem som är arbetsgivare”.