Micke Evhammar, byggsmed och författare, Stockholm har skrivit en bok med två teman. Förhållandet mellan far och son samt mellan två livskamrater.

Lyssna här:

-Jag har väl beskrivit boken som en ganska typisk proletärroman med far-son-tema, säger Micke Evhammar.

- Den gestaltar tre generationer egentligen. Med sonen, fadern och farfadern. Och alla de... tre har väl sin del i att huvudpersonen Leif, sonen, har blivit den han har blivit. Farfadern Anders är rallare, försupen, hustruplågare och barnplågare. Och honom har jag byggt mycket på min egen farfar. Gunnar, fadern är lastbilschaufför. Och typiskt den generationen som vandrar från landet till storstaden. Som väldigt många gjorde. Och så är det då sonen Leif, som växer upp i en av Stockholms södra förorter. Det beskriver mycket av min egen uppväxtkedja.

-Boken börjar med att Leifs mor Elisabeth ringer och säger att Gunnar är borta. Det visar sig att han har tagit bilen och stuckit iväg. Gunnar är gammal, han börjar närma sig 90. Men förhållandevis pigg, som ändå kan ta bilen.

Sonen Leif ger sig iväg för att hämta hem gubben, för han kan ju inte vara ute på vägarna och fara. Han misstänker var farsan är och han har mycket riktigt återvänt till sitt barndomshem.

Sen utspelar sig den här boken under ett dygn där de försöker komma underfund med varandra lite mer. Det växlar mellan Leifs perspektiv och Gunnars perspektiv. Och hur mycket som blir sagt mellan dem är väl lite oklart Det får man väl kanske som läsare avgöra själv.

Men det sägs väl mer mellan dom än det har gjorts tidigare i deras liv. Och det visar ju att Gunnar har haft det tufft när han växte upp, med en försupen farsa som slog honom. Och att han till slut tröttnade. Han liksom gav igen på gubbfan när han var i 16-årsåldern. Så att han fick sig en riktig minnesbeta.

Och det som jag vill få fram, det är att det går att bryta mönster. Det  är inte ovanligt att barn upprepar sina föräldrars dåliga sidor också, tyvärr Med supande, misshandel och sånt där Men Gunnar bestämmer sig i alla fall. Han är väl inte nykterist Men det han bestämmer sig för är att han inte ska slå sina egna barn. Och det gör han aldrig. Precis som min farsa aldrig gjorde.

-Du märker jag blir lite rörd när jag pratar om det.

Det var ju en omvälvande tid det här. Man skulle banka vettet i ungarna det var ju en gammal sanning, som plötsligt ställdes på huvudet med arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och folkbildningsrörelserna. Det var en ny tid; vi försöker skapa en ny människa.

-Det är jag väldigt tacksam för och det är väl det sonen försöker säga. Det har ändå funnits bra sidor, sen har de ju haft motsättningar med musiksmak, hela det klassiska som väl alla  vi har upplevt när det långa håret kom och tvångsklippning och sådana här mindre lyckade saker.

Så det är väl ett tema i boken, just motsättningar, men också det som har varit bra.

När jag läste boken tänkte jag att det är synd att man inte tog tillvara mer på att prata med sina föräldrar och fick deras bild, alltså det blir på något sätt man tycker att det är så mossigt det de har att säga. Som att man inte börjar säga, nu är de borta. Nu har man liksom ingen att fråga längre.

-Nej precis. Man skulle ha sagt de där sakerna tidigare. Och det ska man väl säga till sina egna barn att har du någonting att fråga, så säg det nu. Medan huvudet är klart.

Det är det ena temat i boken då, det här med föräldrar och det andra temat är om kärleksförhållande som djupnar.

-Det är väl ett annat sidospår om man får säga så med förhållandet mellan man och kvinna i boken Ja, och det är lite intressant det där med.

Jag då, som har jobbat inom bygg och verkstäder i hela mitt liv, när jag började jobba tidigt 70-tal. De männen jag träffade, som då alltid var äldre, deras fruar jobbade som, ja de satt i kassan på konsum eller något sånt där eller tillfälliga jobb och de var ofta hemmafruar.

Men det där har förändrats de sista 10-15 åren jag jobbade Då var det vanligt att killarna jag jobbade med hade en fru som var läkare. Eller advokat. Utbildade kvinnor I mycket högre grad än tidigare.

Och det är väl det jag försökte beskriva. Leif går på fest med sin fru My, som är journalist. Framgångsrik sådan och den här festen utspelar sig bland övre medelklass eller kulturmänniskor, de är arkitekter och de är lite så där fiinare folk.

När Leif då berättar att han är smed så tänker de, ja en sån där kille som står vid en ässja och gör vackra saker som de säljer på Granit och sådana här ställen. Men nej, riktigt så är det inte. Så han känner sig ganska utanför även när de sitter i bastun. Och inte har några kläder på sig. De pratar olika språk. Och Leif blir ju naturligtvis riktigt packad, så han sitter där och vräker ur sig dumheter. Det är ju det man tar till när man känner sig utanför. Sen går det åt helvete, han säger saker som han ångrar. Det ligger emellan dom. Leif och My har inte riktigt hunnit prata ut om det.

Sen ska vi väl inte avslöja för mycket?

-Nej. Jag har ju också skrivit en bok som heter Sju dagar i maj. Den kom visserligen 2016 men den är minst lika aktuell nu som då, den handlar om en en arbetsplatsolycka på ett bygge. Den vill jag gärna hålla fram fortfarande som en viktig bok.

Det är ju precis sånt här som händer hela tiden. Den här unge killen i boken som är bemanningsanställd.

-Nej han ställer ju krav på rengöring. Han ska svetsa i ett kök.

Branden på Oceania Foto: Tingstad Måleri

Och det är något sådant vi alla känner igen. Ska du vara kvar på firman så får du fan blunda för detta. Man pratar ju mycket nu från politikerna, både Moderaterna och Socialdemokraterna och SD om att man måste begränsa arbetskraftsinvandringen. Men inte ett ljud om alla dessa människor som kommer från olika delar av Europa eller europeiska firmor. Ta den här olyckan som var på Liseberg. Officiellt fanns det ingen som hade svetsat. Det är väldigt billigt att ta in någon ingen. Men jag hoppas ju verkligen att Försäkringsbolaget inte betalar ut ett öre till Liseberg. För den här grejen. Så kan det vara en minnesbeta för alla de här som söker slavarbetskraft till billigt peng.

Vad händer framöver?

-Jag kommer med en ny bok i januari. En helt annan historia, som ligger längre ifrån mig. Den börjar under andra världskriget I Lettland. En liten kille där, som på krokiga vägar kommer till Berlin. Där är han med om slutstriden och sedan hamnar han i Sverige. En flyktinghistoria. Det är en av miljontals människor under andra världskriget och kunde lika gärna va under de krig som är nu. Den är jag väldigt stolt över måste jag säga.

Böckerna kan beställas direkt från författaren. [email protected] Priset för Eldflugors skugga är 160:- + frakt ca 62:-. Sju dagar i maj kostar 100:- + frakt.