Omslagsbild: Stripa gruva

Området som kallas Bergslagen är inte helt lätt att definiera geografiskt men helt oavsett vilken del ni besöker kommer ni hitta lämningar av arbetarnas hårda slit, överklassens praktfulla byggen, gruvor, hyttmiljöer, brukssamhällen, en unik arkitektur och allt detta i ett böljande vackert landskap som något klyschigt kan beskrivas som urbilden av Sverige med sina djupa skogar, berg och vackra sjöar.

För inte länge sedan var det här i Bergslagen som jobben fanns. Det var hit människor utifrån sökte sig för att jobba djupt nere i marken eller på någon av bruken eller stålverken. När min egen far kom hit från Danmark i början av 60-talet var det inte till storstaden han sökte sig utan till Bergslagen som då skrek efter arbetskraft och ordet ”arbetslöshet” var ett okänt begrepp. Samhällsservicen var väl utbyggd och ända in på 80-talet när jag själv växte upp fanns det i orter som Kopparberg ett flertal banker, flera stora livsmedelsbutiker, en fungerande post och inga tomma skyltfönster överhuvudtaget. Samtidigt hade problemen börjat torna upp sig, fler och fler gruvor lades ner och idag är området tvärtom beryktat för sin arbetslöshet, nedmonterade samhällsservice, låg statlig närvaro, tomma skyltfönster, nedlagda skolor, fabriker och butiker. En förslumning har skett och det som i över tusen år varit Sveriges ekonomiska vagga, vår stolthet och källa till rikedom är idag ett mecka för de som fascineras av övergivna platser. Nästan vart ni än åker kommer ni se exempel på detta även och även om försök har gjorts att omvandla området till en turistdestination så har de stora turistströmmarna fortfarande uteblivit.

I denna anspråkslösa guide ska jag ge er några tips på kända och mer okända platser i det område som jag själv växte upp i - det allra djupaste Bergslagen.

Löa Hytta och Bergsmansby:

I en region där förslumningen är utbredd och övergivna hus kantar vägarna är Löa något av ett undantag. Här finns fortfarande skolan kvar mitt i byn, det finns café, bensinmack, uppställningsplats för husbilar, ett flertal sommarbutiker och så förstås lämningar av fornstora dar i form av kvarn, bergsmansgårdar och kronan på verket - Löa Hytta. Sverige stod en gång i tiden för en tredjedel av världens järnproduktion och Löa var en av många små byar i Bergslagen som tillsammans bidrog till denna storhetstid. Hyttan har inte varit igång sedan 1907 men är idag rustad och bevarad såsom den såg ut på 1890-talet. Kvarnen och sågen var liksom hyttan andelsägda där Hyttelaget fattade gemensamma beslut om hyttans drift. Under 1800-talet köptes många av de små bergsmanshyttorna upp av brukspatroner och storföretag men löaborna föredrog med envishet och uthållighet att själva driva sin hytta efter gammalt mönster ända fram till nedläggningen. Unikt för Löa är också att hyttelaget aldrig har upplösts. Enskilda Löabor är fortfarande delägare i hyttan och hyttstämman fattar årligen beslut i frågor kring hyttan. Guidningar och teaterföreställningar under sommaren.

Löa hytta

Stråssa Gruva:

Stråssa är ett gammalt gruvsamhälle som på många sätt är Löas motsats trots att det bara ligger en halvmil bort. Här är i princip allt nedlagt! Skolan har brunnit ner, lägenhetshusen är rivna eller övergivna och all samhällsservice borta. Kvar är dock ett av Sveriges mest monumentala och storskaliga gruvområden som idag delvis används för Airsoft-events. Järnmalmsbrytningen i Stråssa har en lång historia och etablerades redan på 1400-talet och höll igång fram till 1923. En ökad efterfrågan ledde emellertid till beslut om att Stråssa skulle återöppnas med start år 1959. Nästan en miljard i dagens penningvärde investerades och ett helt nytt samhälle med bostäder och butiker byggdes upp. Den nya storhetstiden blev dock kortvarig och 1983 lades gruvan ner varvid en turistsatsning skedde genom att öppna Sveriges djupaste turistgruva där besökarna hissades ner 195 meter i urberget, klev ombord på ett gruvtåg och kördes runt i gruvorterna med ett antal stopp längs vägen. En oerhört spännande upplevelse när undertecknad växte upp! Tyvärr lades även turistgruvan ner och steg för steg även allt annat. Har ni bara det minsta intresse av monumental och bombastisk arkitektur är ett besök i området fortfarande dock givet!

Stripa Gruvmiljö:

En turistsatsning som kom av sig! Precis som i närliggande Stråssa etablerades gruvbrytningen här på 1400-talet och bedrevs därefter med kortare uppehåll fram till 1977 då gruvan lades ner. De flesta byggnaderna är i princip oförändrade sedan de byggdes på 1930-talet och sedan 2006 är området ett byggnadsminne. 2010 utsågs gruvan till årets industriminne. Under ett antal år i början av 2010-talet pumpades stora summor in i området som delvis renoverades och etablerades som besöksmål men dessvärre uteblev de stora turistströmmarna och området är idag ett tydligt modernt exempel på en turistsatsning som kommit av sig. Likväl är det en oerhört fascinerande plats att besöka med imponerande och välbevarad industriell arkitektur i 30-talstappning. Värt att tillägga är att gruvan mellan 1977 och 1991 fungerade som en forskningsgruva där Svensk kärnbränslehantering bedrev verksamhet av relativt okänt slag.

Pershyttan

En riktig idyll! Här finns några av de allra ståtligaste bergsmansgårdarna, lämningar efter gruvdrift och inte minst en oerhört välbevarad hytta som var i bruk från 1856 och ända fram till 1953. Dessutom ett Polhemshjul och en stånggång på hela 200 meter. Guidade turer under sommarhalvåret såväl i gruvorna såsom i hyttan. Värt ett besök är även Pershyttans Tågcafe som håller öppet under helger på sommaren.

Mossgruvan:

Om Pershyttan är en idyll så är Mossgruvan dess motsats. Ingenstans i regionen har förfallet gått så långt som här och det gamla gruvsamhället har förekommit flitigt i lokala media på grund av kriminalitet av skiftande slag såsom mordbrand, olaglig tillverkning av vattenpipstobak, tiggare som ockuperat sommarstugor etc etc. Enligt lokal media är Mossgruvan ett laglöst samhälle där staten helt dragit sig undan och förfallet totalt. Så har det dock självklart inte alltid varit och precis som i Stråssa handlar det även här om storskaliga investeringar, i Mossgruvans fall från 40-talets slut då två gruvor etablerades. 1956−58 byggdes även ny gruvanläggning i närliggande Sköttgruvan, berömd för gruvlavens många fönster och som ritades av arkitekten Gustaf Lettström, känd bl.a. för att ha planlagt Brandbergen i Haninge kommun. 1972 lades brytningen ned men än idag står de gamla gruvlavarna kvar ute i skogen precis som den nedgångna gruvbyn som anlades på 50-talet och då var hypermodern.

Ställberg:

Ännu ett gruvsamhälle som idag helt saknar samhällsservice och mängden övergivna hus är stort. Här bedrevs gruvverksamhet mellan 1867 och 1977 och under 1940- och 50-talen var Ställberg ett expansivt samhälle, inflyttningen var stor och det byggdes radhus och egnahem. Vid 1960-talets slut stod samhället på sin topp men mindre än tio år senare var gruvepoken över. Sedan ett antal år tillbaka bedrivs dock konstnärlig verksamhet i det gamla gruvområdet med olika typer av event och föreställningar främst under sommarhalvåret. Själva gruvlaven är för övrigt också klart sevärd och borde vara ett av de vackraste exemplen på svensk industriell arkitektur.

Ställberg gruva

Att resa runt i Bergslagen är att resa till Sveriges välstånds vagga där generation efter generation arbetare skapade rikedomar och välmående samhällen byggdes upp i de vackra skogarna. Det är också en resa till ett område där nedmonteringen och förslumningen gått som allra längst, till 50-talets gruvbyar och äldre tiders hyttor och bruk. Till bergsmansgårdar, misslyckade turistsatsningar, övergivna hus och ruiner. På en del håll hålls turistverksamheten dock igång så passa på att gå en guidad tur eller bara res runt på egen hand i detta ett av Sveriges allra mest fascinerande områden.