Samhället
Skolan - en kofot för marknadssamhället
Nu har Jesper Rönndahl kommit till avsnitt 5 i true-crime serien "Vem mördade skolan". Ämnet för dagen är digitaliseringen - och han sablar tillsammans med de andra deltagarna ned övertron på digital teknik, som en typ av kvacksalveri och möjlighet för stora EdTech bolag att kränga hård- och mjukvaror. En bakterie i de sår som alla de andra mordvapnen kommunalisering, friskolereform, "flumskola" och skolpeng orsakat.
Det hela inleddes med Carl Bildt, och därefter har alla andra politiker följt efter. Oavsett parti. Vad Rönndahl däremot inte lyckas med är att svara på frågan var allt det där kommer ifrån. Men jag vet svaret. Och nu ska ni få det:
Det stavas EU och den så kallade Bangemann-rapporten. 1993 beställde Europeiska Rådet en rapport om vägen till informationssamhället. Den genomfördes av, som det heter i deras egen vokabulär, en grupp prominenta individer bestående av människor från techbolag, telecomindustrin, näringslivshöjdare som Romano Prodi, Per G Gyllenhammar mfl. Samtliga med en gemensam erfarenhet: de hade tidigare arbetat med avregleringar och nedmontering av statligt ägda bolag, eller uppköp därav. Hursomhelst, de kommer fram till följande:
Samhällets alla så kallade "naturliga monopol" skall krossas och ersättas av marknaden - och det ska göras med hjälp av digitaliseringen och i informationssamhällets namn. Man kan tänka sig det hela som en hävstång. Och vad är då skolan, om inte ett "naturligt monopol"? Två flugor i en smäll, helt enkelt.
Man hade dock ett problem. I det tidiga 90-talet var inte dataanvändningen tillräckligt utbredd. Och för att kunna uppnå det ovanstående målet så behövs, och nu citerar jag:
"As requested in the Council's mandate, we
advocate an action plan based on specific initia-
tives involving partnerships linking public and
private sectors. Their objective is to stimulate
markets so that they can rapidly attain critical
mass."
Skola (och offentlig sektor) skulle utnyttjas som en kofot - för att bryta sig in i, och montera ned alla statliga monopol.
För att uppnå så kallade "kritisk massa" utnyttjades skola och offentlig sektor. Därur kom Carl Bildts IT-satsningar och Ylva Johanssons ITIS (It i skolan). Även KK-stiftelsen som nämns i programmet. Extra tragiskt att det var med pengar från löntagarfonderna som man kickade igång det hela, bara det borde uppröra alla arbetare - men det är ett sidospår. I vart fall: tonvis med datorer måste köpas in. Miljontals. Helt enligt Bangemanngruppens rekommendationer. Skola (och offentlig sektor) skulle utnyttjas som en kofot - för att bryta sig in i, och montera ned alla statliga monopol.
Det långsiktiga syftet med Bangemann-rapporten var nämligen att:
"It is an essential recommendation of the group
that governments support accelerated liberaliza-
tion by drawing up clear timetables and dead-
lines with practical measures to obtain this goal."
Man ville marknadifiera helt enkelt. Och har så gjort. Skolan blev en nyckel för att göra det möjligt. I takt med detta har vi sett samma utveckling i stort sett samhällets alla sektorer. Med Bangemann (och en hel uppsjö andra) har man genom att kapa digitaliseringen verkliga och reella potential genomdrivit de senaste 30-årens nyliberala samhälle. Den tekniska utvecklingen går hand i hand med den ideologiska, därvidlag. För att genomföra detta behövdes, och skapades, rad efter rad av rapporter - där IT kommissionens var den första. Men alla med samma budskap: "vi måste hoppa på tåget".
Denna lite bredare bild missar ju Rönndahl, i ett annars väldigt bra program. Men svaret på varför alla dessa politiker, oavsett partifärg, gjort i stort sett samma och släppt in "mördarbakterierna" (Rönndahls uttryck) i skolan stavas EU och Bangemann.
Fakta: BANGEMANRAPPORTEN
Brüssel, December 1993
Europeiska rådet begär att en rapport utarbetas för att presenteras på sitt möte som skall äga rum på Korfu nästföljande år, den 24/25 juni 1994. Denna rapport skall uttryckligen sammanställas av en grupp experter, så kallade ”framstående individer” och användas för förändring av EU-gemenskapens och medlemsstaternas infrastruktur inom informationsområdet.
Vilka var då dessa framstående individer? Gruppen bestod av 20 medlemmar, varav de flesta från höga positioner inom industri -, finans – och näringslivsvärlden. De mest prominenta kan sägas vara Romano Prodi – vid tiden ordförande för världens sjunde största industrikonglomerat, IRI (Institute for Industrial Reconstruction) som var i processen att avregleras, Gaston Egmont Thorn – före detta premiärminister i Storhertigdömet Luxemburg och vid tiden ordförande för CLT (Compagnie Luxembourgeoise de Télédiffusion) och ordförande i Banque Internationale à Luxembourg m.fl. samt Jean-Marie Descarpentries dåvarande ordförande i det franska stordatorföretaget BULL. Denne Jean – Marie var också den som drev igenom privatiseringen av detta tidigare statliga bolag. Faktum är att samtliga aktörer i någon mån aktivt deltagit i privatiseringen och avregleringen av tidigare statliga eller offentliga institutioner och företag.
Sammantaget var flera stora aktörer representerade i gruppen, alltifrån IBM och kontorsmaskintillverkaren Olivetti, till Canal + och flertalet telekombolag – inte minst CTT (portugal) och DeTeMobilfunk (Tyskland). Från svenskt håll deltog P G Gyllenhammar, vid tiden styrelseordförande för Volvo. Det danska TV-bolaget Bang & Olufsen hade en representant i form av Anders Knutsen liksom Phillips Electronics ordförande Jan D Timmer. Även hälsosektorn fanns representerad – i form av Irish Medical Systems och Constantin Makropoulo som vigt en stor del av sin akademiska karriär till olika bildningsprojekt knytet till IT och hälsa. Från politiskt håll fanns Pascal Maragall, dåvarande borgmästare i Barcelona samt ordföranden Martin Bangemann.
Man skulle kunna säga att det var en stark laguppställning med ett underliggande intresse av privatiseringar, särskilt inom IT- och Telekomsektorn, likväl som den ”audiovisuella industrin”.
Stöd Vi Som Bygger Landet!
Klicka här för att bli supporter och få en T-shirt
123 346 05 24