'Sist in – först ut'. Begreppet är hämtat ur Lagen om anställningsskydd (LAS), och har av många setts som en trygghet i arbetslivet. LAS har, trots många brister, varit ett skydd mot att kunna avskedas för att man säger ifrån på jobbet. Nu vill regeringen förändra denna regel, och det bör du vara orolig över.

Enligt utredningen som lämnats till arbetsmarknadsministern bör fler kunna undantas från turordningarna. Utredaren är en jurist och därför smart när det gäller formuleringar. Arbetsgivaren ska i framtiden inte heller behöva betala lön till en uppsagd om facket driver en rättstvist. Det blir med andra ord ekonomiskt riskfritt att sparka personal. Med några penndrag trollas tryggheten för fackliga och obekväma bort.

Varför görs detta? Enligt mig vill företag och politiker fördela mer makt till företagen med följden att det blir tystare på arbetsplatserna. För vem kommer inte att tveka innan man säger ifrån om man riskerar att bli av med jobbet?

Nu kanske någon protesterar och menar att regeringen vill att fack och arbetsgivare ska förhandla fram en lösning. Det är sant, men dessa tankegångar om att luckra upp anställningsskyddet uppstod för många år sedan – hos facken själva! Då var IF Metall (där Stefan Löfven var ordförande) och dess motpart Teknikföretagen eniga om att ersätta sist in först ut men ett luddigt avtal om ”kompetensutveckling”.

Nu kanske någon påpekar att Jonas Sjöstedt faktiskt kommer att fälla regeringen om arbetsrätten försämras. Tro't den som vill. Samtidigt är Sjöstedt villig att släppa fram ett lagförslag som är godkänt av facktopparna i LO. Pampar som inte själva jobbat på många år, om de överhuvudtaget någonsin arbetat. Med risk för att låta konspiratorisk, så verkar hela samhällseliten enig om att riva ner anställningstryggheten.

Att bara fokusera på LAS är att missa "The big picture". Politiker och företagare har steg för steg tagit bort viktiga delar i anställningsskyddet, genom till exempel bemanningsanställningar, allmän visstid, försämrad a-kassa och tandlös strejkrätt. På så sätt har många redan fråntagits rätten till 'Sist in - Först ut'.

Vad ska man då göra, frågar man sig då lite uppgivet. Jag har inga mirakellösningar, men en arbetskamrat sa något klokt på ett fackmöte i våras. Jag argumenterade på mötet för att vår fackklubb skulle ansluta sig till ett uttalande om att stoppa uppluckringen av LAS. Vår ombudsman tyckte istället att vi skulle lita på LO:s förhandlingar. Då tog min arbetskamrat ordet och sa: "Antingen protesterar vi mot försämringarna nu, eller så läser vi om det i tidningen när besluten redan tagits.”

Jag tror att han har rätt. Vi får helt enkelt lita på varandra och säga ifrån på alla sätt vi kan där vi befinner oss. För det var trots allt så LAS kom till på 1970-talet, när vår föräldrageneration vägrade att acceptera otryggheten.