Vilket språk vi talar på fritiden är vår ensak. Men på jobbet står ett gemensamt språk för god gemenskap och säkerhet.

Människors fritidsintressen skiljer sig åt. De flesta bryr sig exempelvis mer om resultatet i en specifik fotbollsmatch, heminredning eller språk. Lusten att lära sig nya språk kan med andra ord ses som ett fritidsintresse bland andra. Faktiska kunskaper i ett lands majoritetsspråk är däremot något helt annat. Att kunna behärska landets majoritetsspråk underlättar för en som individ på många plan. Till exempel i skolan, på jobbet och i samhället i stort.

När Jönköpings Länstrafik gjorde försök med att införa en svensk språkpolicy 2011 stötte man på problem. Problemet var inte att man förbjöd alla andra språk än svenska, utan man ville även att personalen skulle tala svenska under raster. Vilket gjorde att företaget inskränkte på personalens lediga tid. Personal kände sig kränkta och ansåg att behandlingen var rasistisk.

Det är arbetsgivarens ansvar att arbetet utförs på ett säkert sätt. Hit hör bland annat att se till att alla förstår instruktioner.

Om vi lyfter blicken lite syns ett mönster. För det är inte första gången en arbetsplats drabbas av detta dilemma.

Ett annat exempel är Elgiganten logistik i Jönköping, där en konflikt bröt ut förra året efter att arbetsgivaren infört en regel om att tala svenska på jobbet. Efter kritik från Språkrådet ändrades regeln till en policy som gällde under arbetstid, och uppmuntrade samtidigt medarbetarna att hålla sig till det gemensamma språket svenska även under raster. Ett antal medarbetare protesterade genom att tillbringa sina raster strax utanför företagets område, sittande på en svensk flagga.

Vad anställda gör på sina raster är mindre viktigt, så länge kollegorna visar hänsyn. Men arbetstiden förfogar arbetsgivaren över. Det är arbetsgivarens ansvar att arbetet utförs på ett säkert sätt. Hit hör bland annat att se till att alla förstår instruktioner. Detta gäller framför allt arbetsuppgifter som kräver exempelvis truckar eller andra maskiner. Den chef som ignorerar detta äventyrar de anställdas hälsa och riskerar att bryta mot arbetsmiljölagen.

Därför är det rimligt att kräva att en blivande anställd har tillräckliga kunskaper i svenska språket. Det kan ses som en uppmuntran hos nyanlända att lära sig svenska.

Människor med olika kunskaper, erfarenheter och bakgrund berikar samhället. Men om vi ska kunna arbeta och leva tillsammans måste vi tala samma språk.

När en språkpolicy införs av rätt anledning är det därför inte fråga om diskriminering.