Idag är det Internationella kvinnodagen, åttonde mars. De flesta partier och andra politiska organisationer kommer att uppmärksamma detta. Det kommer även tidningar att göra, och inte alltför sällan oberoende av politisk åsikt. Höger, som vänster - det är helt enkelt populärt att uppmärksamma den viktiga kvinnokampen, och detta gör tyvärr sakfrågorna mer och mer urvattnade.

Vi på Vi Som Bygger Landet vill inte skriva ännu en i raden av dussintexter som kanske uppmärksammar tidigare segrar, eller varför inte försöker skaffa politiska poäng genom att positionera sig som politiskt medvetna. Fortfarande är vi smärtsamt medvetna om att endast fyra procent av arbetarklassen får möjlighet att yttra sig i media. Det ser vi som vår främsta uppgift att försöka ändra på. Därför har vi bjudit in sju stycken kvinnor att svara på frågan:

Vad betyder 8:e mars för dig, idag?

Jessika Lipkin, handelsanställd, Borås:

"Jag är uppväxt som pojkflicka och har alltid sett orättvisorna könen emellan som en personlig vendetta. Från fotbolls-planen till födelsedagskalasen och till skolgården. I tonåren förstod jag att det inte bara var min kamp utan att alla kvinnor satt i samma båt, och jag gjorde allt för att krossa hur en kvinna borde vara och te sig. Nu är jag vuxen och har varit väldigt bortskämd med rättvisa arbetsgivare och förstående chefer. Jag har på senare år ofrivilligt behövt ta mig ut för att söka arbete igen då företaget jag jobbade på gick i konkurs. Jag har behövt dölja både graviditeter och min obotliga sjukdom som bara drabbar oss med livmödrar - av rädsla för att bli nekad arbete. Vilket jag också blivit då gravidmagen inte gick att dölja längre eller min lista på sjukdagar tagits fram.

8:e mars behövs för tjejerna på fotbolls-planen som blir buade åt för att de är tjejer. 8:e mars behövs för att de som jag som ville önska sig Star Wars i födelsedags-present ska få önska sig Star Wars i födelsedagspresent. För att vi ska få sminka oss hur vi vill men ändå bli erbjudna jobb. För att vi ska bli valda för att vi har kompetensen och inte behöva dölja våra älskade växande magar. För att vi ska få gå trygga genom livet - utan att behöva tänka på att något så oviktigt som vårat kön ska begränsa oss. "

// Jessica Lipkin, handelsanställd, Borås (Foto: privat)

Therese Gahnström, undersköterska, Göteborg:

"Jag föddes 1970 och har haft turen att ha fyra starka och politiskt medvetna kvinnor runt om mig i min släkt under min uppväxt. Min mamma som har jobbat fackligt i hela sitt yrkesliv, min farmor, min moster och min ingifta faster som alla gett hela sina liv åt politik och kampen för fred och rättvisa. Kvinnor som outtröttligt och ständigt försökt påverka samhället via politik till det bättre. Dessutom tycker jag mig se och uppleva förtryck mot kvinnor och orättvisa i stort sett varje dag då jag jobbar i en kvinnodominerad bransch – äldreomsorg. Jag omger mig med kvinnliga kollegor med pinsamt dåliga löner som ska prestera mer än vad de flesta män skulle acceptera under en arbetsdag, där man ständigt och jämt drar fördel av det kvinnliga samvetet för de allra svagaste i samhället. Så nog är 8:e mars en viktig dag att påminnas om allt arbete som finns kvar att göra."

// Therese Gahnström, undersköterska Göteborg (Foto: privat)

Therese Rhann, receptionist Uppsala:

"Varje år talas det om det om att kvinnors löner bör höjas. Att kvinnor i snitt har mycket lägre ”livslön” än män. Naturligtvis bör kvinnorna, och männen, som arbetar i vår gemensamma välfärd ha riktigt bra löner. Många av dessa har idag stått i frontlinjen för att bekämpa pandemin och utsatt sig själva för risk att bli smittade. Förutom en rejäl löneökning till personalen inom skola, vård och omsorg så skulle en arbetstidsförkortning vara en nödvändig jämlikhetsreform.

Inom många så kallade traditionella kvinnoyrken i vård och omsorg orkar få arbeta heltid ända fram till pensionen. Många orkar inte ens arbeta ända fram till pensionen. Det är hög tid att införa sextimmars arbetsdag. Sextimmars arbetsdag gör att fler kan och orkar arbeta heltid. Den som arbetar heltid får bättre sjukpenning, bättre pension och ökad möjlighet till ekonomisk självständighet. Sextimmars arbetsdag skulle skapa förutsättningar för män och kvinnor att leva mer jämställt och dela på hemarbetet och barnen. Obetalt hemarbete utförs idag till största delen av kvinnor.

Kostnaden för att genomföra en arbetstidsförkortning beräknas vara 86 miljarder. Detta är absolut inte orimligt. Regeringen Reinfeld sänkte skatterna med 140 miljarder. Vinsterna i de svenska företagen är över 945 miljarder så om företagen skulle betala för arbetstidsförkortningen så skulle det inte vara någon stor korrigering av deras vinster. Undersökningar visar att med kortare arbetsdag följer färre sjukskrivningar, fler kommer i sysselsättning och de timmar man är på jobbet så är man effektivare. Sex timmas arbetsdag har provats på många ställen och skilda arbetsplatser runt om i Sverige med positivt resultat.

När vi går från åtta till sex timmars arbetsdag så behöver vi göra stora samlade utbildningssatsningar särskilt på bristyrken inom vård och omsorg som till exempel undersköterskor och sjuksköterskor.

Sex timmars arbetsdag är ingen utopi utan en nödvändighet inom många yrken för att kvinnor, och män, ska orka arbeta ett helt yrkesliv.
Sex timmars arbetsdag är ingen utopi utan en nödvändighet för att uppnå jämställdhet mellan män och kvinnor.

Vem ska ha makten över din tid? Arbetsköparen eller du? Vad skulle du göra om du fick två timmar extra varje dag? Ägna mer tid åt familjen, måla, gå en språkkurs, träna, skåda fåglar eller något helt annat?

Åtta timmars arbetsdag är dåtiden. Sex timmars arbetsdag är framtiden. Vi kan och ska genomföra sex timmars arbetsdag, nu."

// Therese Rhann, receptionist, Uppsala (Foto: privat)

Cecilia Pereira Löfgren, socialpedagog, Borås:

Jag höjer min röst för jämlikhet varje dag året runt, men på Internationella Kvinnodagen höjer jag den ännu lite mer. Tillsammans med min mamma som var en kvinnorättskämpe och ordförande för Kvinnojouren i Ronneby har jag sedan barnsben protesterat, marscherat och agerat för jämlikhet. För mig är Internationella Kvinnodagen en dag då vi gemensamt står upp för alla kvinnor på denna jord. En dag där vi alla kvinnor sluter upp i solidaritet. En dag där vi kan hylla kvinnor, sådana som min mamma, som viger sitt liv åt rättvisa och jämlikhet.

Jag anser att Sverige år 2021 borde ha kommit så mycket längre. Jag ser baksidan av ojämlikhet varje dag, både privat men också mycket i mitt arbete som socialarbetare.

Jag höjer min röst för min egen skull som kvinna men också för alla andra flickor, tjejer och kvinnor i det svenska samhället. Speciellt för de som inte kan höja sin röst själva.

Jag höjer min röst för att kvinnor i Sverige fortfarande tjänar 9.9% lägre än män. För att tjejer får mindre stöd i skolan för att stödet inte räcker till dem också. För att kvinnor dagligen får utstå sexuella ofredanden i både skola och på arbetsplatser. För att kvinnor fortfarande exploateras och våldtas i pornografiska filmer. För att kvinnor måste genomlida könsstympning. För att kvinnor blir mördade av sina män. För att kvinnliga substansanvändares problematik inte tas på allvar. För att alla kvinnor inte får gå utanför dörren själva. För att flickor och kvinnor blir nedtryckta och underminerade av män. För att alla flickor inte får vara med på simlektionen. För att tjejer inte får välja varken vänner eller partner. För att flickor och kvinnor blir våldtagna. För att kvinnor inte får samma förutsättningar i idrottsvärlden. För att tjejer blir bortgifta. För att kvinnor dagligen utsätts för våld eller hot om våld. För att män blir mer äcklade av menstruationsblod än av våldtäkter. För att flickors destruktiva beteenden inte tas på allvar. För att kvinnor behandlas illa i nöjesbranschen.

För att kvinnor måste använda toalettpapper som mensskydd för att de inte har råd att köpa riktiga skydd. För att kvinnor inte anses ha rätt till sina kroppar. För att flickor och kvinnor tvingas bära hijab. För att flickor måste vara oskuld. För att utseendet av det kvinnliga könet är viktigare än den kvinnliga intelligensen. För att flickor, tjejer och kvinnor ska skämmas för sina underlivsproblem. För att kvinnor och deras kroppar objektifieras. För att kvinnor anses ha fått för lite kuk när de tar upp diverse problem, har en dålig dag eller inte håller med män.

Detta har pågått i hundratals år och i hundratals år har kvinnokampen pågått. Den är inte på långa vägar slut utan nu växlar vi upp och fortsätter protestera, marschera och agera. För oss kvinnor. Det är vår tid nu!

// Cecilia Pereira Löfgren, socialpedagog, Borås (Foto: privat)

Kerstin Jörnäs, busschaufför, Borås:

"Kvinnodagen 8 mars… en dag att påminnas om generell kvinnlig underordning. Världen över - oavsett politisk ideologi, kultur, religion, subgrupper och ekonomiska förutsättningar - är det alltid patriarkala normer som sätter ramarna för vad kvinnor får, kan och bör göra. Den jämställdhet Sverige säger sig arbeta för kräver arbete. Hårt och modigt arbete, men jämställdhetsfrågan är kontroversiell… och då blir den oviktig, tjatig och vi fokuserar istället på ”ofarliga” oviktigheter. Kvinnodagen 8:e mars är en sorgens dag! "

// Kerstin Jörnäs, busschaufför, Borås (Foto: privat)

Ewy Gahnström, förskollärare, Uddevalla :

"Runt om i världen kämpar många kvinnor under vedervärdiga förhållanden för rätten till ett värdigt liv. Var femte människa på jorden lever i fattigdom och en majoritet av dem är kvinnor och två tredjedelar av alla vuxna analfabeter är kvinnor. Dessa orättvisor har bland annat sin grund i de rika ländernas vapenexport till tredje världen dit stora vapenarsenaler går för att användas i krig och väpnade konflikter. Krig och konflikter som får konsekvenser för miljön och som drabbar kvinnor och barn särskilt hårt. Skadorna som uppstår innebär att tillgången till mat och rent vatten hotas. I många länder där fattigdomen är som störst och levnadsvillkoren som svårast används de begränsade resurserna till att investera i vapen istället för utbildning, bostäder och hälsovård. Vapen som dödar direkt, men också långsiktigt, då livsviktiga investeringar för kvinnorna uteblir. Men det är inte bara vapen som bombar sönder och förstör som används utan även våldtäkter mot kvinnor och barn blir strategiska vapen för att förödmjuka fienden.

Fred handlar om att få leva i trygghet och säkerhet och är en mänsklig rättighet och därför är Fred en viktig fråga för mig idag på den internationella kvinnodagen.

Men även om det idag är kvinnornas dag så vill jag avsluta med att också tacka alla de män som inte sviker utan sida vid sida kämpar tillsammans med kvinnorna. "

// Ewy Gahnström, förskollärare, Uddevalla (Foto: privat)

Sonja Persson, förskollärare, Borås:

"Som förskollärare har jag upplevt att de rättigheter och jämställdhet mellan pojkar och flickor som vi ändå har uppnått inte längre är självklart för alla barn. För ganska många år sen var det en tjej i min förskoleklass som ibland brukade slita av sig sin slöja, titta trotsigt och fräsa åt dom som reagerade att hon fick göra så. En kamp som vi i Sverige klarade av för länge sen. Men den här tjejen och många med henne tvingas in i ett hedersförtryck och får inte bestämma själva. De får inte välja sina kläder, inte umgås med vilka kompisar dom vill, inte gå till badhuset eller fritidsgården. Och så vidare. Ju äldre de bli ju snävare blir gränserna.

Att fördöma och arbeta emot hedersförtryck är att försvara våra framgångar, att försvara de fri- och rättigheter som vi har tillkämpat oss. Här ser jag en stor feghet, i rädsla att bli kallad för rasist sviker man dessa barn och ungdomar. För mig är det en självklarhet att skolan ska vara sekulär, att religiösa symboler förbjuds, att alla barn ska delta i all undervisning. Att kämpa mot det förtryck som framförallt flickor utsätts för måste vara minst lika viktigt som att kämpa mot rasism".

Sonja Persson, förskollärare, Borås (Foto: privat)