Vi ser att 1900-talets välfärdsstat har gått förlorad men också att kapitalismen tappar kraft och de ekonomiska kriserna kommer allt tätare. En ny arbetarrörelse börjar växa, den växer lokalt och det är denna nya folkliga rörelse som vi bejakar. Vi fick en intervju med deras partiordförande Karl Gustav Nilsson.

Vi har läst att Dalarnas socialistförening som du var med och startade för ca ett år sedan nu har gått ihop med Västerviks socialistförening och bildat Socialisterna Välfärdspartiet. Vad är orsaken?

Vi menar bestämt att vi behöver en ny arbetarrörelse, och att den måste byggas lokalt, från grunden. Förankringen på arbetsplatsen, i bostadsområdet och i det lokala politiska livet betyder allt. Samtidigt behövs det ett nationellt samarbete, en organisering där vi kan utbyta erfarenheter och samla gemensam kraft. Det finns alltid en risk för att man blir såväl hemmablind som navelskådande om det inte finns ett större sammanhang och ett långsiktigt perspektiv på det politiska arbetet. Våra organisationer stod redan nära varandra, så vi såg inga anledningar att inte göra gemensam sak.

Hur ser ni på samhällsutvecklingen i Sverige?

Vi ser hur systemskiftet, den internationella omdaning som nådde det svenska samhället vid slutet av 1980-talet, har gett tydliga effekter. Listan med symptom för ett ohållbart system kan göras lång. Med det som kallats globalisering vidare till accelererande urbanisering, centralisering av samhällsservicen, segregation, gängvåld, massarbetslöshet, sociala och kulturella motsättningar. Jag tror att läsaren har all förmåga att se sig omkring i sin verklighet, och med egna ögon se hur maktelitens samhällsbygge fullständigt kollapsat. Politiken som skulle göra samhället bättre har misslyckats.

Kapitalismen tappar allt mer kraft för varje dag som går. Den har blivit ineffektiv, de ekonomiska kriserna kommer allt tätare, tillväxten avstannar, ja den förmår inte längre att utveckla samhällets produktiva krafter. Den fullkomligen äter upp produktivkrafterna istället. De destruktiva krafter som dagens ekonomiska system bär på kommer bli allt tydligare.

För oss är det självklart att vi befinner oss i en strömkantring. Vi ser att 1900-talets välfärdsstat har gått förlorad. Tanken om att bygga ett stabilt och jämlikt samhälle inom ramarna för kapitalismen ser vi som utopisk och omöjlig. Den gamla arbetarrörelsens organisationer har blivit en del av elitens maktutövning. Titta på fackföreningarna, till exempel - de fungerar närmast som bolagens personalorganisationer. De gamla partierna sträcker sig inte längre än att ägna sig åt tomt prat om ett mindre ojämlikt samhälle – samtidigt som de verkar för ökad ojämlikhet.

Därav finns behovet av att sluta sig runt den skruvade kollektiva lögnen om att allt är i sin ordning, och att en mörkare tid omöjligen är att vänta. Allt färre människor tror på den lögnen. Det har blivit ett modernt tabu att ens ifrågasätta kapitalismen idag, och likaså att stå för ett socialistiskt alternativ. Det är ett tabu som vi måste bryta.

Anledningen till att den negativa samhällsutvecklingen har varit möjlig och att den fortskrider är att vanliga människor släppt sitt maktanspråk. Det är bristen på en folklig politisk rörelse som tillåter kapitalintressena och dess politiska hantlangare att härja fritt. Det är genom att organisera sig och agera i egen sak vanliga människor kan vända samhällsutvecklingen till att göra samhället till en bra plats att leva i.

Karl Gustav Nilsson, ordförande i Socialisterna Välfärdspartiet. Foto: Privat

Förorter, glesbygd och bruksorter drabbas delvis av samma problem som tex indragen service, avindustrialisering, stor arbetslöshet och ett frånvarande rättssystem. Vad är era tankar om det?

Som jag tidigare beskrivit så kan och ska dessa saker ses som symptom på den ekonomiska ordning, eller oordning, som ligger till grund för hela vårt samhälle. Höga politiker är inte idioter, till skillnad från vad många nog tänker att de är. De är väl medvetna om i vilken riktning de styr utvecklingen och det är en riktning helt inställd på att ställa globala kapitalintressen framför folkets intressen. Den politiska och ekonomiska eliten har inget intresse av att vanligt folk ska ha tillgång till välfärd, arbete och bra livsmiljöer förutom när de tjänar pengar på det. Att åstadkomma dessa saker i förorter och glesbygd, där få ur eliten bor, ger dem ingen ekonomisk vinning, därför skiter dom i det. Hela deras roll är att förvalta det gamla, det som gått i stå. Illusionen de skapat av demokrati och folkligt inflytande, är ett av fundamenten för dagens system.

Hur kan man bekämpa när företag bestämmer sig för att lägga ner och/eller flytta?

Låt dem flytta! Men de ska inte ta med sig en enda maskin, fabrik eller krona ut ur landet. Det måste skapas former för en övergång där de som arbetar i företaget också kan ta över driften av verksamheten om det är så att kapitalägarna bestämmer sig för att flytta. Huvudsaken är att arbetet, och värdet av arbetet, stannar så nära lokalsamhället som möjligt.

Den senaste regeringskrisen, vad var ert alternativ?

Vi gav vårt stöd åt V's beslut att fälla regeringen, vi anser att varje försämring för det stora folkflertalet måste mötas konfrontativt och kompromisslöst. Låt högern bedriva högerpolitik, det är de bäst på. Vi stödjer inga regeringar eller partier som bedriver en politik som går mot folkflertalets intressen. Vänsterpartiet vek sedan ner sig igen i skådespelets andra akt. Det är inte särskilt konstigt då de har stöttat all skitpolitik Löfven bedrivit sedan 2014.

Ni har bestämt er för att ställa upp i riksdagsvalet 2022. Du har gjort dig känd som en företrädare för arbetarsaken men tror du att ni som parti har några möjligheter att komma in?

Jag tror till 100 procent på oss och vår politik! Vi behövs och fältet är i stort sett fritt. Men vi är realister och vårt arbete är långsiktigt. Vi ställer upp i valet därför att vi, som jag tidigare sa, inte stödjer några partier som verkar mot folkflertalets intressen. Den som delar vår syn på politiken och är trött på att luras av förljugna tjänare till storfinansen har all anledning att rösta på oss, inte den som vill fortsätta att låta sig luras. Någon gång måste vi sätta den ena foten framför den andra, och för mig som socialist finns inget annat riksdagsalternativ. Det här blir första gången jag inte blankröstar sedan valet 2010