Du hade ju kunnat sitta på ett fint kontor och jäsa, Jan Janscha Johansson, Byske. Varför slutade du i socialdemokraterna? -Jag blev less. Sossarna var inte de som jag kände igen sen jag växte upp. Jag växte upp i gamla folkhemmet. Och det finns ingenting kvar av det hos sossarna.

Här kan du lyssna mer:

-Jag gick egentligen med 2010. Jag undrade varför Sossarna fick sånt spö av Alliansen. Därför gick jag med och till slut förstod jag varför. Då gick jag ur. Då var jag less och startade ett eget parti. Tidigare satt jag i avdelningsstyrelsen för IF Metall Västerbotten och som fackligt politisk ansvarig för Sossarna. Och var på kongresser och liknande. Sen var jag lokal LO-ordförande för Skellefteå.

Hur kom du ner i gruvan istället? Du hade ju kunnat sitta på ett fint kontor och jäsa?

-Jag slutade. Jag blev less. Sossarna var inte de som jag kände igen sen jag växte upp. Jag växte upp i gamla folkhemmet. Och det finns ingenting kvar av det hos sossarna.

Vi tar varför först då. Varför fick de så mycket spö menar du?

-Det är en ideologisk härdsmälta hos Sossarna. Det finns ingenting kvar. De förespråkar allt möjligt. Att marknaden ska sköta vissa grejer. De har släppt mycket sånt. Det märkte jag ganska fort. Sen är det massor av tokerier, tokfeminism. Allt möjligt som är viktigare än politik.

Vad tänker du på?

-Vad heter det? Identitetspolitik. Det genomsyrar väl i stort sett hela partiet.

Hur har det blivit så här?

-Jag vet inte. De hade väl nån gång bestämt att Sossarna på Sveavägen 68, att alla skulle vara högskolestuderande för att komma in. Det kan ha en bidragande orsak. Sen har de väl kommit bort från verkligheten. Det är inte vanligt folk som sitter utan det är strebrar, politiska broilers, som kommer sig upp i partiet.

Är det samma i Skellefteå?

-Nej, det är det väl inte. Men de är tvungna att följa riksdagsbeslut, EU-beslut och liknande. Som lokalpolitiker har de inte så mycket att säg till om.

Jag tänker många gånger skyller man på det också, att detta har EU bestämt, men vi är väl fortfarande ett eget land som borde kunna bestämma saker och ting själv?

-Ja, egentligen. Men det mesta är ju EUs beslut. Kan det vara tio år sedan att kommunen måste följa marknadsregler? Det sabbar allt det här med att kunna bygga bostäder till folk. Det innebär att du måste sälja av lägenhetsbestånd för att kunna finansiera. I Skellefteå sålde de tusen lägenheter för att kunna finansiera femtio lägenheter. För allt måste vara finansierat innan bygget startar. Förr byggde allmännyttan bostäder, sen tog man igen de utlagda pengarna på lång sikt. Då kunde du bygga precis var som helst.

Det är ännu jävligare också genom att när bygget är klart så ska det värderas. Då måste värdet av bygget uppgå till mer än kostnaden för bygget. Vi kunde bara bygga mitt i stan eftersom markpriserna var så höga där. Bygger du utanför centrum, så hamnar du under marknadsvärdet. Då har du subventionerat pengar till folk. Då kan privata stämma kommunen.

Banken säger väl samma sak. De lånar väl inte heller ut pengar till om man ska bygga där de inte tror att de kan få igen pengarna. Det är också lite märklig ofrihet, måste man väl säga i Sverige. Varför ska vi tränga ihop alla människor i betongghettton?

-Nej, precis. Det verkar märkligt. En annan sak när det gäller facket och IF Metall. Vi hade ett möte och då kommer ledningen centralt upp från Stockholm. Nu finns det det här handelsavtalet med Nordamerika som heter TTIP. Där har de en tvistlösning som heter ISDS. Där står den fackliga representanten från IF Metall och säger att de är försiktigt positiva till det här.

Det här skulle vara den sista spiken i kistan. Ska vi ta ett beslut i Sverige att förbjuda cigaretter till exempel. Då skulle de kunna stämma oss på flera hundra miljarder för utebliven framtida inkomst. Genom att de har satsat pengar i Sverige och vill ta ifrån dem den möjligheten. Så det är lite bekymmersamt.

Då har man ju bakbundet alla politikerna. Eller rättare sagt att de tror sig vara bakbundna. Du sa att du var fackligt aktiv och sen blev politiskt aktiv. Hur fungerar facket då? Fungerar det bättre än partiet?

-Nej det är väl samma sak egentligen. Facket är absolut en nödvändighet. Om man ser historiskt så är det absolut nödvändigt att ha ett fack. Men idag så gör de egentligen inte så mycket annat än att sitta på sina poster och administrera gamla grejer. En grej som var genomgående är vad du ska förhandla om. De menar på att ska vi förhandla, ska vi få igenom det, så måste vi ge någonting i utbyte. Och det är ju helt orimligt att det ska vara så. Och då menar jag givetvis om vi förhandlar om reda pengar. Att vi ger någonting i utbyte. Det har vi ju alltid gjort.

Men inte när man ska förhandla om sådana här mjuka frågor, som att arbetsgivaren kan göra precis hur de vill. Jag hade inne ett förslag om att man skulle alltid kunna ha med sig någon. Om arbetsgivaren kom och ville snacka med dig. Känner du dig osäker så kan du ta med dig någon. Vem som helst. Bara nån som följer dig med. Men sådana grejer gick inte igenom för facktopparna menar att då måste vi ge arbetsgivarna någonting. Men jag menar att det här är ju bara saker som ska funka. Vi behöver inte alls ge dem någonting för att få igenom en sån grej. Sådana här mjuka värden.

Nej det är väl bara en mänsklig värdighet att man har med sig någon. För att arbetsgivaren är ju alltid i ett överläge.

-Ja. Men om du till exempel tar ett rehab ärende. Om du ska in på ett till så har du alltid rätt att ta med dig någon. Vem som helst får du ta med dig in på rehab ärendet. Och det är ju så jag menar att det ska funka. Men det är ju bara det att arbetsgivaren plockar in den som ska upp på rehab ärendet före mötet. Och kan trakassera personen helt enkelt. Så att den bara säger upp sig. Jag har haft flera som kommer gråtande till mig och berättar sådant här. Och jag menar, då funkar det ju inte. Det funkar ju för mig och andra som är vana vid sånt. Som kan ta vara på sig själva så att säga. Men alla kan ju inte det. Har man bra arbetsgivare, så går det ju alltid att snacka om det, utan att det blir någon stor grej av det. De flesta är ju rimliga.

Du sa också att du hade blivit partiledare?

-Ja, jag startade ett eget parti. Det var 2017. Då gick jag ur socialdemokraterna. Jag var så less på sossarna. För de ville ingenting längre. Så då gick jag ur och startade ett eget parti. Så då har man då provat det. Och ja, det var ju lite bök och stök. Jag är ingen pappersmänniska. Jag hatar allt med papper och sånt här. Jag var tvungen att fixa ihop en styrelse och lite annat. För att det måste vara minst tre stycken. För att kunna starta det här. Men vi ställde upp i varje fall i Skellefteå. Men kom oss inte in. Men det var många som gillade det här. Jag fick mycket röster här, där folk känner mig. Men det är ju ingen som vågar satsa på ett nytt parti. Då har du ju problemet att du slänger en röst på ett sånt parti. Så kan den rösten vara helt förbrukad. Om man inte kom sig in.

Det partiet du startade där. Vad krävde ni? Vad var de viktiga frågorna?

-De viktiga frågorna var väl att, ja vi hette ju Svenska Folkhemspartiet. Det var egentligen en sorts återgång till ett folkhemsparti. Det är ju egentligen det att vi ska ha en stark stat. Det är staten som ska hålla i pengarna. Sen ville vi egentligen ta tillbaka och reglera igen, för att kunna ha en stark stat, så skulle staten stå för bankväsendet och försäkringsbolag. Det finns ingen anledning att försäkringsbolag och banker ska vara privata. Det finns ingen kreativitet i det som kräver att det ska vara privat.

Vissa grejer ska vara privata. Där människor får komma ut med sina kreativa idéer. Och liknande. Och driva saker vidare. Om staten tar hand om bank och försäkring skulle man få in flera hundra miljarder. Som man kan lägga på de saker vi tycker är nödvändigt. Det är stommen i hurjag tycker att ett samhället ska skötas.

Och det är väl många som håller med. Men hur skulle vi kunna samla fler bakom de här tankarna? Eller rättare sagt inte samla bakom tankarna. För tankarna finns ju redan. Men att vi blir en organisation då?

-Det är egentligen att bilda ett parti som kommer in. För det är ju som sagt, visst vi kan ordna demonstrationer och skrika på gator och torg. Men det kommer inte att leda till någonting. För att besluten tas i riksdagen. Och det är det jag menar. Man måste ha ett politiskt parti. Och det var egentligen facket som startade Sossarna. För man såg att det fanns ett behov av att ha politiskt inflytande. För arbetarna. Men sen har det ju skenat iväg för dom. De gjorde mycket bra under sin tid så att säga. De byggde verkligen upp det här landet. Men de kunde göra det också då. För det fanns inga bestämmelser som sa att nej ni får inte göra det här. Som det gör i dagsläget.

Du menar EUs regler?

-Ja, EUs regler och lite annat.

Där tänker jag väl att ett parti som du nu pratar om här. Som skulle stå för arbetarnas intressen kan ju inte hindras av att det är några andra länder som säger att så får ni inte göra. Du är inne på att vi måste ha någon sorts nytt politiskt parti för arbetarna i Sverige. Hur ska vi komma dit?

-Ja, det är ju bara att sätta igång. Men du måste ha ekonomi för det. För att du måste ha folk som kan vara ute och agitera för det här. Resa runt, ställa upp, skriva. Hålla på med det här på heltid för att komma sig igång. Det är ju ingen quick fix.

Men jag tror man kan få en quick fix. För folk börjar vara så less. Det finns ingenting att rösta på. Antingen ska du rösta höger eller vänster. Och ingen av alternativen har ju en lösning.

Nej, de skulle lösa det med bränslepriset. De skulle lösa det med elpriset. Och ingenting hände i princip. Och sen fortsätter ju räntan upp. De sätter en pinne i hjulet i Sverige. Och på något sätt så är det här inte någon naturlag. Detta är ju politiska beslut. När bränslepriserna steg så hade man kunnat sänka skatten på drivmedel. Elpriset hade ju aldrig behövt stiga på det här sättet. Om man inte hade tillåtit de här elhandelsbolagen att göra enorma vinster. Att man hade beslutat om ett takpris för elen, som man har gjort i andra länder. Och räntan är ju ett rent politisk beslut, som ökar inflationen ännu mer. Inflationen har ökat för att ni har ökat elpriset och att ni har ökat bränslepriset. Ja, men då är det väl där man ska börja istället. Gå till grunden.

-Jo. Jag menar som med elpriset, att man lade ner fungerande kärnkraft. Nu är jag ju ingen förespråkare för kärnkraft. Helst borde man hitta något annat. Men du kan ju inte lägga ner någonting som fungerar, innan du har något annat som fungerar. Däremot är ju kärnkraften farlig på så sätt att händer det något så kan det vara kört för all framtid. Eller hundratusen år framöver. Det måste vi ha med oss. Men som sagt, i Sverige har vi ju säker kärnkraft. Även om allting kan hända.

Framförallt har vi tillräcklig ström i Sverige. Bara genom vattenkraften och de kärnkraftverk som finns. Men sen att EU bestämmer att ni måste exportera er ström. Och då råkar det bli så att ni får betala det EU-priset också. Fastän det är er egen ström.

-Men det är också på grund av ekonomiska intresse. Om svenska staten hade ägt infrastruktur, som till exempel elproduktion. Då hade vi egentligen kunnat ha gratis ström här. Sen så skulle vi kunna sälja överskottet till horribla priser ute i Europa. Och ta in de pengarna. Men eftersom det är ekonomiska intressen som äger mycket av strömmen i Sverige, är det klart att de hellre vill sälja tre gånger dyrare till Europa. Och då blir det att vi blir utan ström i Sverige, om vi inte betalar tre gånger mer. Det är så det funkar. Men så länge vi inte hittar på någonting annat så får vi ha det så.

Ja framförallt att vi inte kan sträcka ut näven till varandra och säga att nej men nu får det väl räcka med det här tramset. Men det är väl det vi måste sikta på att göra. Och jag tycker det var intressant att prata med dig. Vi får väl återkomma till hur vi kan få ihop en ny rörelse i Sverige.

-Ja absolut.

Så nu är din frivecka snart slut? Och du återvänder till mörkret.

- Ja upp i gruvan igen, avslutar Jan Janscha Johansson.