August Tapojärvi från Kiruna undrar hur de s.k. Fackledarna i LO-förbunden kan få någon nattro.

-Jag är uppfostrad i att man ska vara med i facket. Man går med och genom kollektivets styrka hjälps man åt att få vettiga villkor på jobbet. Det är en arbetares plikt! Jag tvekar inte en sekund på att det är den bästa modellen. Jag konstaterar däremot att dagens fackförbund inte längre är en del av den modellen. Det är inte oss arbetare det är fel på. Det är LO-förbunden som gjort oss till fiender med sina inskränkningar på interndemokratin och rent arbetarfientliga politik!•

Jag är en av många som på senaste tiden skarpt kritiserat fackföreningarna i Sverige. Jag bad hela LO-borgen dra raka vägen åt helvete och det står jag fortfarande fast vid. Jag är som sagt inte ensam i kritiken och kritik från medlemmarna är ingenting nytt. Facken är veka och kampviljan är död.

Frågan väcks nu på många håll, om nu även facken är emot oss, vem är med oss? Och varför ska man ens vara med i facket?

Bra frågor och inom arbetarklassen finns många bra förslag på lösningar på problemen med toppstyrning och klyftan mellan medlemmar och förtroendevalda. Men problemet i grund och botten är att fackens högsta förtroendevalda, förbundsstyrelserna, vägrar lyssna. De är tillsynes helt oförmögna till självrannsakan.

Svenska Dagbladet 20230131

Man kan på sociala medier se hur LO är snabba på att kritisera högerregeringens misslyckade 100 dagar vid makten. Med all rätt såklart. Men vad har man själva gjort och kompromissat bort DE SENASTE 8 ÅREN? Strejkrätten, LAS och nu vill de sänka våra löner är bara några exempel. Själva idén med fackföreningsrörelsen är att ge medlemmarna mandat att påverka arbetslivet. Men idag har vi inte ens mandat att forma det interna i våra fack.

Än mindre försöker man mobilisera medlemmarna upp till kamp för våra intressen och våra sakfrågor. Var är kampviljan? Ironiskt nog använder man istället den representativa demokratin som en sköld mot vanliga medlemmar. ”Ni har valt oss att fatta beslut, nu får ni vara nöjda med det” .

En sköld som de dessutom använder för att skydda företagens och näringslivets intressen från arbetarnas krav. Hur de så kallade ledarna för våra fackförbund sover om natten är för mig ett mysterium. Och ledare är de inte, de är chefer som leder och fördelar arbetet. De har inga som helst intressen att föra kamp för och med medlemmarna.

Och detta medvetna arbetarsvek betalar du och jag medlemsavgift för! Jag vill spy!

LO-samordningens besked om att inte ställa lönekrav som ska kompensera för inflationen basunerades ut långt innan man ens haft det formella beslutande mötet där regionala förtroendevalda ska diskutera och besluta om avtalskraven. Det var alltså en handfull personer som på eget bevåg tog beslutet, totalt ointresserade av medlemmarnas verklighet. Vad sysslar ni med?! Pampar!

Jag är uppfostrad i att man ska vara med i facket. Man går med och genom kollektivets styrka hjälps man åt att få vettiga villkor på jobbet. Det är en arbetares plikt! Jag tvekar inte en sekund på att det är den bästa modellen.

Jag konstaterar däremot att dagens fackförbund inte längre är en del av den modellen. Det är inte oss arbetare det är fel på. Det är LO-förbunden som gjort oss till fiender med sina inskränkningar på interndemokratin och rent arbetarfientliga politik!

Släng hela LO där allt gammalt skräp hör hemma, på återvinningen, och låt oss bygga någonting nytt med och för vanligt folks demokratiska kamp! Höj era röster på arbetsplatserna. Samla till möten och ställ krav tillsammans! Jag skiter i vad du tycker om fackföreningsrörelsen. Jag skiter i vad du röstar på. Jag skiter i var du kommer ifrån. Vi är alla olika men vi har alla gemensamma behov, det finns sakfrågor att enas om. SÅ GÖR NU DET DÅ!

Och låt både facken och arbetsgivarna veta om vår enighet genom kamp!