HM hyvlar arbetstiden för sina anställda i butikerna. Samtidigt kan man läsa annonser för att nyanställa – med en garanterad arbetstid om noll timmar. Henrik Frisk reder ut begreppet om hyvling och vilka konsekvenser det får för de anställda.

Förra året höjdes VD´s lön med 2 miljoner kr till över 14 miljoner. För aktieägarna var det guldregn. Samtidigt som den lojala personalen som skapar allt värde blir av med sin möjlighet att försörja sig. Hur fan kan det här vara lagligt, frågar vi oss?

Det våras för alienationen.

Den senaste tiden har media rapporterat flitigt kring klädjätten H&M´s så kallade omorganisation. Vi får läsa att personalens arbetstid hyvlats. Man får känslan att det inte är något bra, särskilt inte om man råkar ha butiksarbete på företaget som levebröd.

Så långt har vi rätt i vår analys.

Men vad är hyvling egentligen? Var kom det ifrån, vad är syftet och framför allt – varför väljer ett så stort företag att göra drastiska förändringar av arbetsvillkoren för den egna personalen?

Om vi börjar med vad hyvling är, skulle man kunna säga att det är samma princip som när man hyvlar hushållsost. Du har en nyöppnad ost, den väger -låt oss säga 700 gram. Nu ska du käka frukost. Du hyvlar ett par feta skivor och vips, så väger osten 650 gram. Blir du mer hungrig går du kanske all-in och drar av ett par hundra gram till. Nu har du en ost på 400 gram.

’

Samma sak gäller när man hyvlar arbetstid, men med långt värre konsekvenser, för nu handlar det inte om vakuumförpackad ostmassa, utan om människor av kött och blod. Du har en butiksanställd- Eva får hon heta (de är nästan alltid kvinnor). Hon har en kontrakterad arbetstid på 32 timmar. Det vill säga – hon har rätt till den ersättning 32 timmar i veckan ger enligt sitt kollektivavtal. Nu kommer hennes arbetsköpare, hen tycker inte om att Eva inte är flexibel nog då hon tvunget måste jobba all den där tiden, trots att kundflödet ser annorlunda ut, och liknande bortförklarningar. Då tar arbetsköparen sin osynliga hyvel och likt den frukostsugne hyvlar hen av ett par timmar från Evas kontrakt och vips, så var där bara 25 timmar kvar som Eva har rätt till. Blir arbetsköparen ännu mer effektivitetssugen kanske hen går all-in och skalar av ett par rejäla skivor arbetstid från Evas kontrakt. Nu har Eva bara 8 timmar i vecka hon kan hävda lön för.

Hur fan kan det här vara lagligt, frågar vi oss?

Det kan man ju fråga sig. Uppenbarligen är det ju i enlighet med lagen då inte skojarna i H&M´s ledning ställt till svars för de uppenbara övergreppen. För att gå till botten med frågan varifrån en sådan uppenbart ohederligt sätt att behandla samma människor som skapar ens vinst kommer ifrån får vi snegla ett par år bakåt i tiden. Närmare bestämt till 2016 och en Coop -butik i Örebro.

Där bestämde sig ledningen att erbjuda de anställda omplacering till samma jobb, på samma arbetsplats, men till färre timmar. Den som inte accepterade erbjudandet skulle sägas upp, menade man.

–Vafalls?! Skrek Handels, som är de butiksanställdas fackförening och tillika uppbärare av det gällande kollektivavtalet på arbetsplatsen. Handels motsatte sig omedelbart påhittet och drev ärendet hela vägen till arbetsdomstolen. Men där gick man bet och arbetsköparna vann tvisten då man ansåg att Coop agerat i enlighet med lagstiftningen. Man har med andra ord skydd för sin kontrakterade anställning men inte skydd för timmarna om man jobbar deltid, som de allra flesta inom handeln gör. Därmed skapades en så kallat prejudikat, vilket innebär att domen blir en slags praxis att följa tills ny lagstiftning säger något annat.

HM är ett företag som har som affärsidé att sälja moderiktiga kläder till billiga priser. Att de billiga priserna har sitt ursprung i att produktionen är belagd i globala syd, till arbetsvillkor som är allt annat än drägliga vet vi. Det är dock så långt bort att vi på något sätt väljer att bortse från detta faktum då vi ju behöver kläder nu! Detta fenomen kallas alienation och innebär ungefär att bli förfrämligad för någonting. Alienation är en metod som stora företag måste använda sig av för att kunna sälja sina varor till människor, oavsett under vilka förhållanden de framställts, för att kunderna inte ska handla med sina känslor. Man framhäver sitt företag som en stor familj, har gärna annonser präglade av etnisk mångfald och starka kvinnor som språkrör, samtidigt som man utsätter människor för ohyggliga arbetsförhållanden, svältlöner och långa arbetsdagar, gärna just från globala syd och med fördel kvinnor. Allt för att lura konsumenten att företaget i fråga ändå har rent mjöl i påsen.

H&M-fabrik i Etiopien. Skärmdump från svt.

HM skulle kunna ses som experter i ämnet. Man utnyttjar varje tillfälle i media att framstå som det svenska varumärket med stort hjärta och en mångfald att se upp till.

Kanske gick företagsledningen på H&M vilse i sin egen självgodhet till slut. Svenska folket rasar nu äntligen mot H&M´s omåttliga girighet och vinsthunger. När man på hemmaplan inte kan dölja utsugningen som kontinuerligt sker på arbetarnas bekostnad.

Förra året höjdes VD´s lön med 2 miljoner kr till över 14 miljoner. För aktieägarna var det guldregn. Samtidigt som den lojala personalen som skapar allt värde blir av med sin möjlighet att försörja sig.

Frågan som återstår är varför? Varför gör de så här? Måste personalen som redan sliter på sneda scheman, med helgarbete varannan helg och på ständig jakt efter mertid tryckas ner ytterligare för att företaget ska klara livhanken? Naturligtvis inte. H&M och de andra företagen som alltsedan domen 2016 hyvlar arbetstid gör det av princip. Kan man inte äga ob-ersättningen eller rätten att fritt avskeda, låter inte ett företag med sunda krafter ett sådant tillfälle gå obemärkt förbi. Det ligger i själva uppdragsbeskrivningen i den konkurrenskraftiga kapitalismen.

Det vi andra måste göra i det här läget är att sluta upp med att inbilla oss att storföretag som H&M drivs av medkänsla. Det är i tider av ekonomisk kris de visar sina rätta sidor. Det är då vi ska organisera oss och göra motstånd. Och ett kraftfullt sådant.

Omslagsbild: Holger.Ellgaard, Creative Commons Wikipedia