Kommunal och arbetsgivarna Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, har hela tiden hävdat att det är utifrån krav från EU som dom måste begränsa arbetspassens längd till 20 timmar. Detta är inte bara fel utan en direkt lögn, säger Krister Maltby, personlig assistent. Lyssna här.

-Utifrån ett fall där en arbetstagare jobbat arbetspass på 30 timmar har EU-kommissionen i en skrivelse till Arbetsmarknadsdepartementet riktat kritik mot att Sverige inte följer EUs arbetstidsdirektiv. Men EU har aldrig riktat någon kritik mot långa arbetspass i sig. Kritiken utgår från hur arbetstidslagen tillämpas i kollektivavtalen, för att möjliggöra långa arbetspass.

EUs arbetstidsdirektiv artikel 3 anger att det skall vara minst 11 timmars sammanhängande dygnsvila. Det innebär att ett arbetspass som längst kan vara 13 timmar.

Men sen finns det möjlighet till undantag genom artikel 17 och 18. Undantagen syftar till att hitta lösningar som utgår från varje enskild nations behov. När man använder sig av undantagen utifrån kollektivavtal, så finns ingen maxgräns för arbetspassens längd, men det krävs att det i kollektivavtalet tydliggörs vilka grupper som undantas från begränsningarna i artikel 3 och det krävs att det skrivs in kompensationsledighet då arbetspassen är längre än 13 timmar, alltså mindre dygnsvila än 11 timmar.

När det gäller långa arbetspass har Sverige i flera år tillämpat EUs arbetstidsdirektiv på ett felaktigt sätt. Sverige har alltså inte haft någon dispens eller liknande, utan Sverige har helt enkelt bara gjort fel. Detta genom att vi i Sverige inte använt oss av undantagen i artikel 17/18, utan istället använt oss av egna påhittade lösningar utifrån artikel 3.

I Sverige har långa arbetspass (dygnspass) möjliggjorts genom att dygnsvilan på 11 timmar lagts i början på dygn ett och sedan i slutet på dygn två . Exempel: dygn ett: Vila 11 timmar, arbete 13 timmar, arbete 13 timmar, vila 11 timmar.

EU-kommissionen har då kritiserat Sverige för detta upplägg, utgår man från artikel 3 måste arbete och vila alterneras - så det blir 11 timmars vila, 13 timmars arbete, 11 timmars vila och 13 timmars arbete. 

Vad är då problemet med det upplägg Sverige använt sig av?

Problemet är att om man möjliggör långa arbetspass genom att lägga två stycken arbetspass på max 13 timmar (enligt artikel 3) intill varandra, så är det inte längre undantag. Då blir det ett allmängods för alla att använda. Detta har EU pekat på då man i skrivelsen till Arbetsmarknadsdepartementet angett att möjligheten till undantag ska tolkas restriktivt.

Dessutom innebär det upplägg som Sverige använt sig av att kompensationsledigheten helt uteblivit vid arbetspass, som är längre än 13 timmar, En rimlig tolkning av utformningen av kompensationsledighet vid långa arbetspass är att ledigheten innan och efter ett arbetspass skall vara ungefär lika lång som arbetspasset är långt. Så vid ett arbetspass på tex 26 timmar skall då arbetstagaren vara ledig 26 timmar in och efter arbetspasset.

Om Kommunal och SKR helt enkelt nöjt sig med att i kollektivavtalet skriva in de yrkesgrupper som kan använda sig av undantagen samt angivit en kompensationsledighet så hade man uppfyllt EU-kommissionens krav.

Men nu valde man från Kommunal och SKRs sida att inte nöja sig med detta. Man skrev i kollektivavtalet in de yrkesgrupper som kunde använda sig av möjligheter till undantag och man angav kompensationsledigheten.

Men därutöver valde man att sätta en maxgräns på 20 timmar på arbetspassens längd. Det är denna maxgräns på 20 timmar som omöjliggjort dygnspass.

För att det ska vara möjligt att jobba dygnspass måste arbetspasset vara minst 24 timmar långt. Det är dessa 4 timmar mellan Kommunal och SKRs egen påhittade gräns på 20 timmar och verksamhetens behov av minst 24 timmar som utgör hela problemet.

Efter omfattande protester från såväl arbetstagare som medborgare som skulle drabbas av dessa begränsningar av arbetspassens längd på 20 timmar, så gjorde Kommunal och SKR delvis en reträtt. Det skrevs i kollektivavtalet in en möjlighet att arbetspass kunde vara upp till 24 timmar, för vissa grupper och under vissa omständigheter. Men denna möjlighet är så restriktivt utformad och omgärdas av så stora hinder att ytterst få i praktiken kommer kunna arbeta 24 timmarspass.

Genom att sätta en gräns på 20 timmar så kommer det dessutom i praktiken bli så, att de flesta arbetspass på 24 timmar förvandlas till arbetspass på ca 12 timmar då det i dygnet runt verksamheter är omöjligt att schemalägga arbetspass på 20 timmar, annars skulle vissa arbetspass påbörjas/slutas mitt i natten. 

Men varför har Kommunal och SKR valt att sätta begränsningar på 20 timmar då EU inte krävt detta och verksamheten behöver att arbetstagare jobbar minst 24 timmar?

Svaret tycks vara rädsla.

Arbetsmarknadsdepartementet och topparna i Kommunal och SKR vill nu helt enkelt vara på den säkra sidan. EU hade gett Sverige en rejäl tillsägelse, om detta inte ändras på ett sätt som EU-kommissionen  godkänner, så kan det innebära att Sverige som nation dras inför EU-domstolen. 

Även Jeanette Hedberg, förhandlingschef på SKR, erkänner att det inte går att utläsa, att EU kräver någon begränsning på 20 timmar av arbetspassens längd.

Jeanette Hedberg, förklarar att de efter månader av förhandlingar och diskussioner kom fram till att sätta en maxgräns på 20 timmar för ett arbetspass, trots att det inte är ett krav från EU.

I en intervju i Expressen  säger säger hon " Vi måste sätta en gräns någonstans. Det går inte att läsa ut en maxgräns i direktivet, den vägledningen är ganska skral. De 20 timmarna är satta utifrån vad vi tror krävs för att vi ska leva upp till direktivets krav."

Så detta med maxgränsen på 20 timmar utgår från SKRs egen bedömning. Inte EU. Det bekräftar ju Jeanette Hedberg här själv. Och ändå vill hon själv fortsätta skylla på EU.

Även Kommunal är medveten om att EU inte kräver att dygnspassen skall tas bort. Men här är ett exempel på hur Kommunal ändå försöker få det framstå som att det är EU som omöjliggör dygnspass. I en artikel i Kommunalarbetaren finns följande citat:  

"Kommunals jurist Malin Sjunnebo pekar också på att EU inte bara kritiserat att kollektivavtalet brutit mot elva timmars dygnsvila, utan också att arbete och vila måste alternera. Ett dygnspass innebär i praktiken att flera arbetspass har lagts intill varandra och därmed bryter man mot reglerna om att vila och arbete ska alterneras.  – Kommissionen var väldigt tydlig i sin kritik att en sådan arbetstidsförläggning inte är förenlig med direktivet."

Det Malin säger är ju inte fel, om man utgår från artikel 3 i EUs arbetstidsdirektiv. EU har ju kritiserat Sverige för att man under många år använt sig av fel direktiv då man lagt samman två stycken arbetspass (enligt artikel 3, på max 13 timmar) för att kunna jobba ett arbetspass  på 26 timmar.

Men det Malin inte säger är att EUs kritik handlar om just upplägget utifrån artikel 3, och att man mycket väl kan jobba 26 timmar i sträck om man istället använder sig av artikel 17/18 - och skriver ut kompensationsledighet i schemat.  
Detta är ett exempel på hur Kommunal använder sig av människors okunnighet. Man säger något som EU sagt, som för den som inte är insatt låter vettigt och verkar förklara varför det måste sättas en gräns på 20 timmar:

Men i själva verket är svaret, när det gäller artiklarna 17 och 18 att arbete och vila måste alterneras, helt ovidkommande .Sverige kommer med råge att uppfylla de krav som EU riktat mot oss. Men priset kommer att vara mycket högt. Sannolikt är att de som sitter i toppen av Kommunal och SKR inte förstod behovet av dygnspass och därför tog i för mycket. Nu är det svårt att pudla och erkänna att det här med maxgränsen på 20 timmar på intet sätt är EUs krav.