Många personliga assistenter jobbar dygnspass, dvs 24 timmar i sträck. Det här är något som både den personlige assistenten och brukaren mår bra av skriver Robert Wettersten, personlig assistent. Men EU:s arbetstidsdirektiv kräver elva timmars dygnsvila och nu vill man förbjuda dessa scheman.

Att jobba som personlig assistent kan vara slitigt. Man behöver anpassa sig helt efter en annan människas vilja och behov. Det kan förstås också vara ganska slappt. En dag när ens brukare bara är hemma så kanske man kan ta det ganska lugnt. Det finns alltså ingen typisk arbetsdag, lika lite som det finns en typisk brukare. Beroende på vilken funktionsnedsättning ens brukare har, och beroende på vad han eller hon sysselsätter sig med om dagarna, så kan det vara som helt olika jobb.

Lönen är inte heller mycket att skryta med, och anställningstryggheten är obefintlig.

Ändå är vi många som trivs med jobbet. Men ett nytt avtal mellan Kommunal och arbetsgivarna kan göra att många väljer att sluta.

Efter en anmälan av en privatperson, har EU-kommissionen upptäckt att Sverige bryter mot EU:s arbetstidsdirektiv, som kräver elva timmars vila per dygn mellan arbetspassen. Många assistenter jobbar dygnspass, dvs 24 timmar i sträck, vilket inte längre ska vara tillåtet. 13 timmar blir max. För många assistenter är de långa passen avgörande för att man ska trivas med sitt jobb. Man behöver jobba färre pass för att komma upp i en lön att leva på; på ett fyraveckorsschema räcker det tex att jobba sju arbetspass för att komma upp i heltid. Det innebär inte bara längre återhämtning, utan även färre jobbresor vilket sparar både på miljö och fritid.

Även för brukarna kan det skapa problem, inte minst för de som blir oroliga av förändringar, och mår bra av att ha samma person hos sig hela dygnet.

För de brukare som lever ett aktivt liv blir det också sämre när man i större utsträckning måste planera sin vardag efter skiftbytena. Resor och andra aktiviter måste anpassas, och man behöver ibland stressa för att hinna hem till personalbytet.

Allt detta är konkreta orsaker till att EU:s arbetstidsdirektiv inte går att tillämpa över hela linjen, på alla arbeten. Det drabbar både brukare och arbetare (även annan vårdpersonal, och brandmän, protesterar mot direktivet). Men mer principiellt är det också en fråga om nationellt självbestämmande. Vi bor i landet Sverige, och här gäller svenska lagar och regler. De lagarna och reglerna ska vi som bor här kunna påverka genom fri debatt och politiska val och kollektivavtal. De möjligheterna har vi inte när det kommer upp till EU-nivå.

Arbetstidsdirektivet är bara ännu ett av många skäl att göra som britterna, och lämna EU. För inte är det väl rimligt att byråkraterna i Bryssel ska lägga våra arbetsscheman?

Än så länge har det inte tecknats EU-anpassade kollektivavtal för alla personliga assistenter, så skriv på namninsamlingen som några personliga assistenter från Karlskrona tagit initiativ till, och sätt press på fack och politiker att inte vika sig för EU.

Länk till insamlingen här