Vilka glädjeämnen och vilka bekymmer finns det i äldreomsorgen? Lyssna här:

på Baraa Aljokka, vårdbiträde, arbetsplats- och skyddsombud och Victor Markström, undersköterska och sektionsföreträdare för Kommunal Älvsbyn.

Man hör att äldreomsorgen inte kan få tag på folk. Samtidigt som en del undersköterskor och vårdbiträden säger att de älskar sitt jobb.

Baraa -Ja men såklart, vi är där och vi älskar vårt jobb. Det som driver oss är de som bor där, de äldre vi har i svenska samhället. Vi är där för dem. Det som gör att jag älskar mitt jobb är att jag tycker om att hjälpa människor. När jag gör mitt jobb på bästa sättet för dem. Då känner jag den här känslan att jag blir jätteglad. Och det är ju det som gör att jag vill fortsätta med det varje dag.

Ni i Kommunal Norrbotten skrev en insändare mot bemanningsoptimering, vad det nu betyder? Är det ett hinder för att man ska kunna sköta sitt jobb?

Victor -Det här är en sak som har varit nu under flera år, säger Victor. Det går åt fel håll. Det handlar lite grann om att vi ska ha rätt förutsättningar att kunna göra vårt jobb, för de som har byggt upp vårat land och kunna ge dem tid och omsorg.

Men nu för tiden i Sverige, när det är ont om pengar. då drar kommuner in på golvet för att spara pengar. Det här är en väldigt stor fråga. Den går att se på många sätt. Men någonstans tycker vi att det går åt fel håll. Vi kan se att det blir fler äldre i Sverige. Det här är en bransch som kommer att bli större. Men det måste ju också ske på rätt sätt med rätt villkor och tid för omsorg helt enkelt.

På vilket sätt upplever ni att det går på fel håll?

-Nu skiljer det lite grann på var man bor. Men man kan se att det är allt färre som vill gå utbildning till undersköterska på gymnasiet. Vi ser att det är jättesvårt att hitta vikarier, det gör att det är allt svårare att få ut semester. Om någon blir borta så, blir det ju en ökad mängd övertid. Tuffast är på sommaren. Och man kan se ett mönster, för varje sommar så blir det bara värre och värre.

-Jajamän det ser man tydligt faktiskt. Jag har jobbat inom äldreomsorg sedan 2019 och jag ser utveckling med det här problemet vi har. Det växer upp varje sommar. När jag gick första sommaren då gick jag för en ordinarie personal. Idag kan vikarierna gå för tre personal som har gått på semester. Tre helger i rad. Då blir det att våran ungdomar, våran sommarvikarie, de kommer till att försvinna till slut, när det fortsätter så hela tiden. Alltså de betalar ju dåliga löner också till våran vikarier.

Man tänker väl att har man upplevt en sån sommar som vikarie så säger man aldrig i helvete att jag ska börja här.

-Jag skulle säga att det vi ser och det är ju bara här, men att det blir sån brist på vikarier och då blir det ju ett sånt stort behov så att det blir mycket kvällar, det är delad tur, det är helg efter helg för att få ihop personal.

En del blir bortskrämda, lönerna är en jättestor del, absolut. Men av det vi har hört från flera stycken som är unga, det är att de när de ser hur schemat ser ut, det är stående varannan helg, det är delade turer, det är kvällar och det är storhelg. Folk idag ser det som väldigt oattraktivt helt enkelt.

Och det är inte så konstigt. Speciellt när man är ung. Men även om man har familj så vill man kunna träffa dem man har valt att leva med. Även om ens arbetskamrat också kan vara väldigt trevlig, så har man inte valt dem. Men vilka är då det största problemen? Hur tänker ni? Om ni nu blir valda till att ta hand om äldreomsorgen i Älvsbyn. Vad skulle ni göra?

-Jag tänker ju någon form av krispaket. Och det är ju dels att få det löst på kort sikt inför sommaren, sen långsiktigt måste man satsa, alltså att lönen höjs i de centrala kollektivavtalen, att man måste skjuta till pengar från Älvsbyns kommun. Sen handlar det också om Älvsbyns kommun, det här är ett nationellt bekymmer. Älvsbyns kommun kan göra saker bättre men det måste komma en förändring från riksdagen.

Vad är det som måste lösas nationellt?

-Det är pengar. För det första, om man ska ha en äldreomsorg av hög kvalitet så kostar det pengar. Sen finns det lite bra saker som man har gjort från statligt håll. Det är att du kan få gå en utbildning med lön och lite grann kring att bli bättre på språket. Det är en sak som behöver utvecklas för att det är väldigt få idag som på egen hand går en utbildning, det måste ske via normal lön.

Baraa, hur var det för dig när du började som vårdbiträde, fick du någon utbildning då?

-Nej jag fick inte riktigt en utbildning. Jag står fortfarande som vårdbiträde. Det som gör att folk inte vill läsa vidare är att det inte är någon skillnad på lönen. Om jag jobbar som vårdbiträde och studerar till undersköterska på en utbildning skiljer sig min lön bara 1 000 eller 2 000 kronor. Då blir det inte att folk tänker att läsa vidare. Det är jättebra att vi utbildar oss, men vad det gäller att ge och ta, då får man ingenting tillbaka faktiskt.

Men hur ska omsorgsrösten höras över hela Sverige? Träffas ni som jobbar i äldreomsorgen i Älvsbyn, så ni kan prata om de här bekymren?

-Ja, det tas ofta upp på fackliga träffar. Och sen till exempel, det här är en podd, vi gör det via skrift och vi har satsat lite grann på TikTok och Facebook för att nå ut med våra budskap och hur vi ser åt vilket håll det går. Och det har spridits väldigt bra kan jag säga. Så allt är ju kul men någonstans så måste man gå ihop och ta strid för att det ska bli bra. Hur exakt, det är ju lite svårt att säga. Men vi försöker göra det vi kan.

Ahmed Alneaimi, en av de omsorgsanställda som Nils Petter Löfstedt lyfter fram i sin film Det omätbara från förskolor och äldreomsorg, arbetsplatser med 1 miljon anställda. Foto N P Löfstedt. Filmen Det omätbara visas i SVT2 29 januari kl. 20.00

Baraa, någonting mer du tänker på?

-Jo, vi pratade om att om man är tyst och inte lyfter upp de här sakerna gör det ingen skillnad. Det blir bara att vi låter problemet växa upp. Såklart att vi inte kan ha lösningar på en gång. Vi är andras röster också. Vi pratar ju för många undersköterskor som har samma upplevelse, samma för vårdbiträde. Så vi försöker lyfta upp de sakerna som är ganska vanliga i hela landet, i varje kommun. Det är vårat mål.

-Men jag kan ju säga att det som jag tror skiljer lite grann, är att här uppe i Norrbotten, som på många andra ställen, är att de som är unga flyttar från mindre byar och samhällen till större städer. Kvar är ofta de äldre. Ett stort problem är att hela Norrbotten har fått in arbetskraft, som bor och betalar skatt i andra kommuner. För oss i den här branschen har vi extra svårt. I privata företag, om de fattas folk, då kanske de betalar lite mer, för att locka folk. Men för oss i omsorgen, så går det sakta åt fel håll. Till exempel nu runt om i Norrbotten så har de bestämt att man ska ha tre semesterperioder. Någon börjar första juni och någon i juli och någon i augusti.

Och det här är en sak som inte är så kul, för vi kan ha kvar snö första juni.

Det är inte bara i Älvsbyn, det här är nationellt. I Norrbotten så har vi väldigt låg arbetslöshet Det är personalbrist. Men om det är personalbrist måste man göra nåt åt det. Det är egentligen inte raketforskning.

Det är att man ska ha det bra på jobbet, du ska ha en bra lön och du ska ha bra arbetstider och schema.

Så bra som det går. Vård och omsorg, det är ju 24-7, så det är klart att det blir alltid en form av skiftjobb. Vi jobbar varannan helg och delade turer. Det är ju allt fler som är i chock att de passen ens finns kvar.

-Ja, och till och med jobbar man delade turer på de jobbhelgerna. Man jobbar sex dagar i veckan plus delade turer under helgen. Så man har inget liv. En hel vecka. Och så när man har den här lediga dagen, då ska man hinna återhämta sig, för att starta jobbet för helgen.

Det är ju helt puckat För men om LKAB fattas folk Då är de ju tvungna att höja lönerna De är tvungna att fixa lite saker extra. Men det här med att sköta om omsorgen för våra gamla och barn är ju minst lika viktigt.

Man pratar ju ofta om att i omsorgen att det är minutstyrt att mobilen behärskar en och så behöver man inte tänka själv. Har ni samma problem?

-Nu är ju inte vi i hemtjänsten men vi känner folk, som har jobb där och de säger att det går mer och mer och det hållet.

Det här är något som sprids i hela Sverige. Det här ska ta en kvart och det här ska ta tio minuter. Och om det är snö och halkigt då kan du inte köra lika fort och då måste du ta det från brukarnas tid. Själva systemet är inte bra och man skulle istället ha haft någon form av tillitsbaserad styrning.

Vad betyder det?

-Jag tänker att det måste bli mer upp till personalgruppen att planera. För de vet, är hos de här vårdtagarna varje dag så de vet ju hur lång tid det tar och vad som behövs.

Undersköterskeupproret demonstrerar i Varberg 1/5 2024

-Nej men det är ganska hemskt att man behandlar våra äldre som maskiner. Det är för att beräknat tid att du ska vara hos den personen är bara en kvart eller tio minuter, men det handlar om att vi går till en människa.

Det kan hända saker där man behöver mer tid. De behöver tid också för att kunna prata. Det är inte mänskligt att man börjar ha den här minutstyrningen. Man säger, ursäkta nu måste jag fara, för jag har inte tid för dig nu. Det är ju ganska respektlöst mot de äldre, faktiskt.

Det är ett problem över hela Sverige. En sak ni pekar på är att med utflyttning av yngre blir det ännu mindre skatteinkomster att använda till omsorg. Och då tänker jag att måste man väl ha det nationellt. Man kan ju till exempel inte ha olika pensioner eller barnbidrag i Norrbotten eller i Skåne eller i Stockholm. Detta borde vara samma sak, det ska ju vara en likvärdig omsorg över hela Sverige.

-Det blir ju som här och på fler ställen, att du betalar högre i skatt fast du får en sämre service. Som i Kiruna, de har väldigt hög skuld och de har enormt mycket jobb. Men det är fly in och fly out och det blir inte kvar skatteintäkter. Och det där är ju ett växande bekymmer.

Kiruna

Ja, LKAB som företag drar in enorma pengar. Alltså där är ett filter, en plastfolie som ligger så att de pengarna kommer inte ner till de som bor i Kiruna. Så där är ju ett bekymmer. Men vad är det mer för bekymmer?

Vi är ju många som tycker det här. Jag skulle säga minst 90 om inte 95 procent av svenska folket tycker detta. Sen händer ingenting ändå. Vi bara ser att äldreomsorgen att ni jobbar hårt men det blir bara värre och värre. Jag kan liksom inte se hur skulle man göra då? Om det nu är 95%, hur kan vi samla alla dessa då? Alla de som har blivit utbrända på ert jobb. Alla pensionärer som tycker att det här är inte rätt. Alla som har föräldrar som är på boende eller behöver hemtjänst. Det är många som ser detta ju.

-Det är allt fler som vill ha förändring, det går ju åt fel håll, men sen för att ge svar på din fråga har jag svårt att ge ett bra svar

-Jag tänker, det här problemet har ju vuxit under alla år, så jag tycker att politikerna måste ta ett ansvar och börja agera För det är ju inte något nytt budskap, vi vill att det ska bli förändringar. Och det handlar om det största problemet vi har. Vi måste få in mer pengar. Politikerna måste agera idag för de som är äldre och för svenska befolkningen, för svenska medborgarna och det är politikerna som har det största ansvaret.

Men det säger alla partierna inför varje val som jag kommer ihåg. Nu ska vi satsa på äldreomsorgen och nu ska vi satsa på barnomsorgen. Och sen blir det bara värre.

-Jo precis. Jag tänker Sverige, vi är ju ett rikt land, men om man kommer in lite grann på hur det är för arbetare idag så tycker jag att det går åt fel håll. Det är deltider, det är otryggt och det går åt fel håll.

Och som ni beskriver själva jobbet, stressigt, jobba sex dagar, låg lön.

-Jo, precis.

Och det är många som jobbar i äldreomsorgen eller barnomsorgen i Sverige.

-Vi säger att i äldreomsorgen har man bland de högsta sjukskrivningstalen på svensk arbetsmarknad. Det är ett tydligt tecken på att det inte är bra.

Det är lättare att se att det är en risk på ett bygge, att det är något stängsel som fattas. Att någon kan falla ner.

Men hos oss är det ofta de här mjuka ämnena som är lite svårare att komma åt. Det är stress och press. Det är svårare att komma åt det.

Klart, hjärtat slits itu, när man vet att man vill och borde göra mer. Men man hinner inte.

-Sen kan man se att när det byggs nya äldreboenden, då byggs de på ett helt nytt sätt och det blir bättre lokaler på bottenplan, det går lättare att ta ut de gamla. Alltså det blir bättre byggt, men istället blir det fler boende per personal.

Att om man till exempel på ett gammalt boende var två på sju eller två på åtta boende. På ett nytt centraliserat boende, så är du kanske två på tolv eller två på fjorton boende. Så då blir det ju att du får bättre arbetsmiljö i lokalen. Alltså det är bättre byggt, men de ger med en hand och tar med den andra handen.

För någonstans så vet vi ju att det kostar mindre pengar att bygga större, men det är åt helt fel håll. Vi ser ju på sjukskrivningstalen, det är ett kvitto på att det går åt fel håll

-Jo men precis, de tycker att de ska bygga på ett speciellt sätt där det blir mer brukare och färre personal. Hur ska man kunna hjälpa alla dem på en gång? Det är ju ganska skrämmande då väljer folk att sluta, hur ska de lösa det då? Färre personal, mer brukare. Det är inga lösningar.. Det blir bara att problemet växer.

Varför frågar dom inte personalen?

-Allt handlar om pengar. Att de inte ligger på minus. Det är ju helt sjukt att man måste tänka på pengar och inte tänka på kvalitet för de som bor där faktiskt.

-Det har blivit en prispress att man jämför sig med andra. Men det finns en gräns för hur långt man kan effektivisera. Vård skola och omsorg är ju inte en produktion att du gör varor och grejer. Det blir som fel, det här är människor.

-Ja, precis. Det är ju människor det handlar om.

Hur kan vi få en folkopinion? I Älvsbyn finns det pensionärsorganisationer, men jag tror många gånger att man inte riktigt vet hur det är, förrän den dagen man har en släkting som kommer in och man vet inte riktigt då heller för man är ju inte där hela dagen. Och man ser inte hur ni sliter, man ser inte hur många som sjukskriver sig och inte hur många som jobbar sex dagar i veckan. Skulle man på något sätt kunna få ut kunskapen om hur det är?

-Ja alltså det är svåra frågor. Jag tänker alltså, vi brukar ju ha folk från politiken på besök . Det görs väl i de flesta kommuner . Om man skulle bli fler på golvet, stora personalgrupper blir det stora pengar. Samtidigt som många kommuner i glesbygden är i stort sett bankrutt. Just för som det ser ut med in- och utflyttning.

Vår tidning har ju försökt spegla att det finns några ställen i landet där omsorgspersonalen har gått ut och demonstrerat. Man försöker sprida tanken att det här är väl inte rätt. Man har även ordnat egna första maj-demonstrationer. Många tänker Min mamma ska inte behöva ha det på det viset.

-De flesta i Sverige vill att det ska vara bra i vård skola och omsorg. Men sen idag, rent allmänt, så känns det som att folk inte är ute. Det delas kanske på Facebook lite om saker. Men det är ändå ganska lugnt och tyst. Förr kanske folk gick ut på på ett annat sätt. I Frankrike, de demonstrerar.

Omsorgspersonal demonstrerar i Kristianstad

Jo. Men omsorgspersonalen har demonstrerat i Kristianstad. De har gjort det i Varberg. De har gjort det i Marks kommun. Dom säger "Jag älskar mitt jobb, jag vill att det ska bli ordning och reda".

Ni är förtroendevalda i Kommunalarbetarförbundet, kan Kommunal göra något?

-Ja, det vi gör det är dels att få till så bra kollektivavtal som möjligt. Det är också att sprida medlemmarnas berättelser och verklighet Sen tror jag det är viktigt att varje arbetsplats ska ha ett skyddsombud och ett fackligt ombud. Att organisera sig från början på golvet på arbetsplatsen. För det är det som är facket. Vi alla är facket och ett fack det blir vad man gör det till. Och det är att få folk att ställa upp och bli skyddsombud, ta förtroendeuppdrag och att driva ett engagemang. I Sverige i stort är det svårt att få folk att ställa upp i en förening. Det kan vara fotbollsträning. Det kan vara hockeystyrelse. Och annat som är ideellt.

Kanske inte så konstigt om man jobbar sex dagar i sträck eller fly in, fly out i Kiruna med 12-timmarsskift? Var är tiden? När man kommer hem efter en sån sex dagars så är kanske inte det första man tänker: åh jag vill ut och träffa en massa människor.

-Jo, vi sa att man arbetar för att leva. Men nu är det istället att man lever för att arbeta.

-Om man skulle få fler personal på golvet får vi en bättre arbetsmiljö och vi kan ge en bättre vård. Blir du fler så kan du också få till bättre betydligt bättre schema.

-Och jobba färre helger. Jo men alltså det har blivit stora förändringar när man hör hur det har varit inom äldreomsorgen. Vi har ju kollegor som har jobbat över 30 år. . Man hör ju hur det har varit. Man trodde, nej det har varit omöjligt att det har varit så här förut. Alltså det är som mellan helvete och himlen.

Och nu har vi den här prioriteringslistan, om det krisar, då har vi ju de här prioriteringarna vi jobbar efter i första hand.

Det känns som att äldreomsorg har blivit att vi bara jobbar på den här prioriteringslistan idag. Vi har ju inte det här att man ska ju göra aktiviteter, man ska ju kunna göra saker.

Nej, man ska ju bara ge medicin, man ska ge dem mat, man ska hjälpa dem med hygien. Man ska bara göra det som behövs, inte kunna göra andra saker för att det behöver man inte göra idag i äldreomsorgen faktiskt.

Och då gäller ju de flesta ställena i Sverige faktiskt också för att man hör ju hela tiden hur det är genom äldreomsorg.

Ja det är väldigt ledsamt. Många som kommer in i äldreomsorgen vill ju kanske först och främst ha en hand och hålla i ibland. För att man har varit ensam och blivit ensam.

-Det är ett väldigt fint jobb och man gör skillnad. Det är ett oerhört viktigt jobb. Om fler skulle få testa det, så tror jag att fler skulle kunna tänka att det är ett jättefint jobb. Vi har det jättebra i våran grupp och vi är bra folk och vi har kul men det handlar ju i grund och botten också om att få rätt förutsättningar.

Nu är det åtta nio månader kvar till valet. Politikerna kommer att försöka söka stöd för allt möjligt. men en av de viktigaste frågorna måste väl vara hur vi ska få en bättre, värdig äldreomsorg i Sverige idag?

-Helt klart. Det är ju en fråga som jag tycker inte får nog med plats. Nu är det försvar, det är polis, det är straff och det är jätteviktiga frågor men det här med vård och omsorg och skola det hörs inte alls på det sättet som det behövs.

-Det faller mellan stolarna. Det är ju en viktig del av svenska samhälle att äldreomsorg och skolan ska funka också faktiskt. Annars funkar inte samhället.

Vad säger ni? Ska vi lämna frågorna vidare till de som lyssnar och läser detta, vad de har för tankar kring hur vi ska få en bättre äldreomsorg i Sverige. Sen så får vi hoppas att vi gemensamt ska få rätsida på Sverige på något vis.