Sedan 1980 års kärnkraftsomröstning har många turer gått i kärnkraftsfrågan. Nu diskuteras återigen kärnkraften som en grön lösning på energiförsörjningen, som ett eko från 80-talet. Krister Rehn går här igenom hur de politiska vindarna virvlat och vänt i kärnkraftsfrågan sedan 1980. Har det någonsin funnits en plan?

1980 fattades beslutet att energisystemet skulle ställas om. Riksdagsbeslutet och folkomröstningen har beskrivits som ett avvecklingsbeslut för kärnkraften och samtidigt ett beslut för de förnybara energikällorna. Oavsett vilket fokus som förelåg, avveckling eller utvecklingsbeslut, så handlade omröstningen om en omställning från kärnkraft till förnybara energikällor.

Samtliga riksdagspartier var överens om att kärnkraften skulle avvecklas och ersättas med förnybara energikällor. Omedelbart efter omröstningen ändrades fokus ock debatten under 80-talet visade att det inte var självklart vad som skulle ställas om till vad. Skulle systemet ställas om till förnybart och kärnkraften avvecklas? Eller var det att bryta oljeberoendet som var det viktiga? Debatten under 80-talet handlade huvudsakligen om huruvida det var möjligt att avveckla kärnkraften eller inte.

För de kärnkraftskritiska handlade det i första hand om att få bort kärnkraften från systemet och ersätta den med förnybara energikällor. De med ett mer positivt förhållningssätt till kärnkraften hävdade att en avveckling av kärnkraften skulle leda till en ökad användning av kol och olja. Dessa aktörer som ville fasa ut de fossila alternativen hade makten över definitionen, vilket resulterade i att omställningen i riksdagsdebatten tolkades som: från kol till olja till kärnkraft.

1988 blev det vind i seglen för de som var kärnkraftspositiva. Klimatförändringarna trädde in i riksdagsdebatten, Moderaterna och Folkpartiet fick lättare att argumentera för kärnkraften som ett koldioxidfritt alternativ, nödvändigt för miljön.

Denna förskjutning förändrade den riksdagspolitiska debatten i omställningsfrågan. Moderaterna och Folkpartiet argumenterade fortfarande  för ett bibehållande av kärnkraften som det främsta alternativet. Skillnaden var att partierna kunde beskriva klimatförändringarna och koldioxidutsläppen som det primära problemet och presentera kärnkraften som en lösning.

1991 skedde ännu en tydlig förskjutning i riksdagsdebatten. Då kom biobränslet upp på tapeten. Det fanns en enighet bland partierna att energisystemet skulle ställas om till biobränslen. Kol och olja skulle i första hand fasas ut, även om det fanns de partier som ville se en snabb avveckling av kärnkraften. Alla partier kunde enas om värdet av biobränsle som storskalig och förnybar källa i det framtida energisystemet. Det beslut som togs 1988 att stänga 2 reaktorer lades detta år också på is.

Med detta som bakgrund tonades motsättningen mellan kärnkraft och förnybara energikällor ned. Det gjorde det samtidigt lättare för de som ville behålla kärnkraften att debattera för de förnybara energikällorna, då de inte utgjorde ett hot mot kärnkraften.

1997 ändrades den enighet som fanns. Socialdemokraterna, Centerpartiet och dåvarande Vänsterpartiet, presenterade 1997 års energiuppgörelse. Två reaktorer skulle stängas ned och hårdsatsning ske på förnybara energikällor. Återigen på ruta ett. Omställningen av energisystemet handlade nu om: från kärnkraft till förnybara energikällor. Denna omställning beskrevs som en motor för tillväxten och de förnybara energikällorna ett verktyg för konkurrenskraften.

Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna var kritiska och beskrev det som att ställa om från kärnkraft till kol och olja, då de totalt bortsåg från de förnybara energikällorna som alternativ.

2006 tillträdde en borgerlig regering. Fram till mandatperiodens slut 2010 dominerades debatten av att minska koldioxidutsläppen och en omställning till klimatneutrala energikällor. Vad detta innebär råder det ännu idag delade meningar om. Vilken lösning var bäst och vems var ansvaret? Om till exempel klimatet, tillväxten eller miljön användes av aktörerna i den energipolitiska debatten, kunde också ansvarsfrågan göra det. Det kunde flyttas beroende på vad man ville uppnå.

Med en ökad internationalisering och ett ökat fokus på globala miljöfrågor blev ansvaret något viktigt att förhålla sig till. Debatten kom under perioden att handla om vilket energisystem som skulle ställas om. Skulle resurserna läggas på en omställning av det svenska energisystemet? Eller skulle resurserna sättas in i de länder där utvecklingen inte kommit lika långt? Oavsett perspektiv så var och är det koldioxidutsläppen som är problemet och de neutrala energikällorna som är lösningen.