Ulf Karlström blev vald till gruppordförande på SSAB, Järnverket i Luleå. Fel, fel av medlemmarna, sa IF Metalls förbundsledning i Stockholm och tvingade bort honom. Varför? Vi fick en intervju med honom.

– För att jag är aktiv Sverigedemokrat, säger Ulf Karlström före kvällens nattskift på järnverket. Dom säger att jag inte kan sitta på två stolar. Min värdegrund tyckte förbundsledningen var OK, men det var mitt partis värdegrund som inte var OK. Så jag fick välja, det politiska eller det fackliga. Jag svarade att jag kan inte välja. Jag är demokratiskt vald av Luleborna till det politiska och jag är demokratiskt vald av medlemmarna till det fackliga. Jag gör bara det jobb som jag blivit vald att göra. Det var mitt svar och det gillade dom inte, så jag tvingades lämna som gruppordförande.

– De som valt mig är så klart förbannade och på mitt skiftlag kommer 8 av 12 att lämna IF Metall, totalt blir vi runt 20 som lämnar. Jag har blivit kontaktad av andra fackföreningar, även de som leds av Sverigedemokrater. Men jag vill att facket ska jobba för arbetarnas intressen, facket ska inte va styrt av partier, varken Sverigedemokrater eller Socialdemokrater, utan lyssna på medlemmarna.

– Metall tycker att jag är besvärlig. Sen är ju många av dom i facket människor som inte vill jobba. Även om jag hade varit socialdemokrat, hade Metall inte velat ha mig som gruppordförande på Råjärn. Jag vill att det ska va rättvist, jag har jobbat 34 år på SSAB så jag vet vad fackförbunden håller på med. De gör inte ett skit och är inte ens på jobbet. De lyfter full lön och sitter hemma, snickrar på huset sitt eller isolerar sig i en fjällstuga och skyller på Coronan.

– Och vi andra betalar deras lön. Sen har de ett sånt lönesystem att fast att de aldrig jobbat skift i sitt liv, så har de personliga skifttillägg. Den månaden jag var gruppordförande fick jag 7300 i just personligt skifttillägg fastän jag jobbade dagtid. De får den högsta löneklassen, som om de jobbat kvar och hade kunnat avancera uppåt. Så de har alltid den högsta lönen.

– Det ville jag ändra på. Jag sa att när jag blir gruppordförande, då ska vi börja riva upp allt det där. Jag var en besvärlig person för dem, sen om jag var socialdemokrat eller inte, hade ingen betydelse.

– Jag har varit socialdemokrat hela mitt liv, röstat Vänstern en gång för den fria fjälljakten. Min fru är från Thailand. När jag träffade henne 2010 och hjälpte henne in i det svenska systemet insåg jag att svenska män och kvinnor som tar sin partner från ett annat land har ingen hjälp av systemet. Man får sköta allting själv. Hade hon varit flykting hade hon fått all världens hjälp av Arbetsförmedlingen och fått gå på SFI. Jag fick ju fixa allt själv. Nu började jag få insyn i något jag inte sett förut. Ingenting gällde min partner på grund av att jag hade tagit hit henne. Hade hon varit flykting så hade det inte varit nåt problem. Jag fixade allt åt henne, jag gick på Arbetsförmedlingen med henne. Till handläggaren sa jag att de skulle ordna så hon kom in på SFI så fixar jag allt annat. Hon gick SFI, fyra nivåer A B C och D med godkända betyg. Efter det gick hon två år till undersköterska och fick jobb direkt efter.

– Jag insåg att det fanns en massa luckor i systemet som jag inte vetat om. Sen blev jag aktiv i Sverigedemokraterna runt 2016. Men det var en diskrimineringsfråga som fick mig aktiv.

– Jag har varit fackligt aktiv i fem år innan jag kandiderade till gruppordförande. På stålverket satt jag 3 år i Metalls gruppstyrelse, sen på masugnen i gruppstyrelsen i säkert 2 år.

Vad tycker du är de viktigaste frågorna för arbetarna idag?

-Inom den fackliga biten är det lön och arbetsförhållande och sen jämställdheten på jobbet. När jag började på SSAB fanns det inte många kvinnor och nu är det ganska många och det är jäkligt bra, det blir ett helt annorlunda arbetsklimat.

1. Lön, inom tung industri under 1970-talet var vi ledande i lönerna.

Det var attraktiva jobb, det va bra betalt, men nu har alla andra gått förbi oss. Alla metallare inom tung industri klagar på lönerna, Facket hänvisar alltid till centrala avtal, vi får ju aldrig något i lokala avtal. Man funderar ju på vad det är dom förhandlar om. Ett företag som SSAB, som tjänar flera miljarder i vinst, där alltså lönekostnaden för personalen är en mikroskopisk del.

2. Arbetsförhållanden är arbetstid, arbetsmiljön och jämställdhet. Mera kvinnor, få bort den här manskulturen, där vi förstör oss själva med tunga lyft. Vår utrustning som vi använder när vi byter grejor på masugnen, det är ju grejor som är 30-40 år gamla och det är ingen som brytt sig. Men när du får dit kvinnor ser man att det finns bättre grejor att beställa, bättre teknik, så får vi mycket bättre arbetsförhållande. Skiftarbetet sliter, jag har haft problem att sova i 30 år. På SSAB i Luleå år vi hälften som har skift och hälften dagtid. Men om man inte klarar av att jobba skift, om man vill gå ner på dagtid då måste man gå den medicinska vägen. Men då vet man aldrig var man hamnar, man blir stämplad.

Och det är där Metall, Tomas Karlsson och de högsta pamparna har en märklig inställning. När dom har möten säger de till dagtidarna att vi som skiftar har 100 000 mer i lön än dagtidarna. Men för helvete, vi jobbar ju obekväm arbetstid. och vi har inte 100 000, utan ca 5500 x 12 alltså 78 000 om året. Det är vad vi har i OB för att jobba 12-timmars på helger, kvällar och nätter. Tomas Karlsson skapar konflikt mellan skift och dagtid. Det var därför skiftarna röstade in mig.

Vilka andra frågor är viktiga?

Tja. låt mig fundera. Om man nu har tagit hit en massa nyanlända. Varför inte låta oss som jobbat hela livet gå vid pension vid 58 år? Vi har nåt meningsfullt att göra på fritiden. Vi har en massa människor här i Sverige, som behöver lära sig svenska och som inte får nåt jobb. Sen har vi halva gruppen av svenskar, som håller på att jobba ihjäl sig. Jag har ju ändå en meningsfull sysselsättning, en av nysvenskarna kan ta mitt jobb, så kan jag gå med lägre ersättning fram till pensioneringen, så tjänar vi båda på det. Samhället tjänar på det, jag tjänar på det och nysvensken tjänar på det.

Det finns lite orsaker varför dom, politikerna, inte vill göra det. Jag kan tänka mig att företagen kan va lite motsträviga, men det hade varit en bra grej. Jag är ju 57 nu, tänk om jag hade fått gå vid 58.

– Men det hade krävts lite grann. Du måste ju kunna en viss del svenska, en viss del engelska, sen måste man se till att sköta tiderna, att komma till jobbet. Men utan att va diskriminerande så finns det ju en del människor som aldrig lär sig. Och det är kanske den sanningen som dom vill inte ska komma fram.

– Jobbar du i Sverige ska du ha samma lön och avtal som en svensk arbetare har. Det ska inte vara någon skillnad. Jag förstår inte varför fackförbunden inte ligger på hårdare. Med samma avtal är det ju ingen vits att plocka folk från Polen, om det är samma lön och avtal.

Då är det ju lika bra att ta en svensk firma. Finns det ingen svensk firma så kan du ta en utländsk, men det är ju samma lön.

– Men, Ulf Karlström, byggföretagen kan väl runda kravet på samma lön, genom att typ kräva en förmedlingsavgift på halva lönen som du måste betala tillbaka till några stora killar med västar som kommer hem till dig och din familj i Polen? Måste då inte istället kravet vara att jobben ska gå till de som bor i Sverige?

– Precis, precis. Jag satt på ett möte i socialnämnden och föreslog att kommunen skulle behålla sommarjobbarna, ofta nysvenskar. Kommunen har ju skolor, så utbilda dem till undersköterskor. Då var det en från Vänsterpartiet som sa att de är inte intresserade, det är för dålig lön. Jag talade om för den här vänsterpartisten att ingångslönen som undersköterska är 22 000. Ingångslönen på SSAB är 22 000, så inte är det frågan om dålig lön. Märkligt att jag som Sverigedemokrat lobbade för att ha kvar dem där. Och det är för att jag vet att det behövs män inom äldrevården, för att det är så pass fysiskt jobb. Men jag fick inget gehör, det blev helt tyst.

– Sanningen är väl att en del av nysvenskarna inte klarar av eller inte vill utbilda sig. Många hoppar av, det krävs lite förkunskaper för att utbilda sig, det är inte så lätt. Kan man svenska språket är det lätt, men folk som har det som andraspråk är det inte så lätt.

-Samma som om du och jag skulle börja läsa till sjuksköterska, det hade inte varit lätt. Men någon måste ta i den här frågan, utan att få rasiststämpeln. Jag tror att svensken måste bli lite mer att ”va fan håller ni på med”?

Vilka är de 5 viktigaste frågor som du vill att riksdagspolitikerna ska jobba för?

Ulf Karlström funderar lite och gör en lista:

1. Lag och ordning.
2. Vården.
3. Skolan.
4. Äldreomsorgen.
5. Försvaret byggs upp, även civilförsvaret, som kan hjälpa till vid ex skogsbränder.