När min morfar gjorde lumpen 1919 var första världskriget precis slut. Miljoner ungdomar hade mist sina liv eller skadats för livet. Att det någonsin skulle kunna bli krig igen var otänkbart, därför hemförlovades morfar efter 3 mån, det behövdes ju inte längre nån krigsmakt.

Nu 100 år efteråt, med sammanlagt 200 år av svensk alliansfrihet som besparat många svenskars liv, vill våra politiker överlåta ledningen av krigsmakten till en främmande makt. (USA leder ju Nato). Men tar vi en titt på kartan ser vi att Sverige redan omges av Nato-länder, vi är en ö i Natohavet. För att angripa Sverige måste dom först angripa ett Nato-land. Varför då ge upp vår möjlighet att bestämma i vårt eget land? Varför bli en måltavla för Ryssland eller andra angripare?

I dagens värld behöver ett självständigt Sverige en egen krigsmakt. Samma partier, som nästan lagt ner försvaret, utom JAS-planen, vill nu täcka över sin miss, genom att hyra in en krigsmakt från Nato.

Men det finns väl en annan väg? Att återställa vårt eget, såväl militära som civila försvar. En allmän militär och civil värnplikt för att utbilda oss i att försvara oss. Ett hemvärn och ett civilförsvar, som övas, för att upprätthålla folkets försvarskunskaper. Vapenlager, en bra sjukvård och beredskapslager i hela landet. Och en decentraliserad ledning om kommunikationer slås ut. Om fi kommer hit, har vi då goda möjligheter att försvara oss. Om man inte har en egen armé, har man någon annans, har nån sagt.

Inte ska väl min morfars barnbarnsbarnbarn skickas ut i krig?

Två amerikanska generaler inspekterar svenska soldater.