Det har stått en del i media om att personal inom äldreomsorgen inte vågar rapportera om missförhållanden, i rädsla att bli stämplade som illojala och till och med avskedade. Flera vänner och bekanta inom det offentliga vittnar om samma sak. Men att kritisera missförhållanden är inte illojalt, utan snarare en lojalitetshandling! För mig som medborgare och skattebetalare är det självklart att vi på våra offentliga arbetsplatser har engagerad och rakryggad personal som vågar kritisera och väcka debatt i olika frågor. Utvecklingen förs inte framåt via munkavlar eller hot om repressalier.

Det handlar om människors självklara rätt att framföra åsikter, bekväma som obekväma, utan risk för bestraffning. Att ifrågasätta de anställdas rätt att framföra kritik, öppet eller anonymt, är inte bara olagligt, utan lär också påverka deras vilja att påtala uppenbara brister och missförhållanden.

För att undvika situationer där personal inte vågar ifrågasätta, och för att visa att man värnar om öppenhet, är det viktigt att all personal som arbetar inom offentlig sektor har kunskaper om vilka rättigheter och skyldigheter som gäller.

Den grundlagsfästa yttrandefriheten klargör att demokratin bäst säkerställs och utvecklas då problem lyfts fram i ljuset genom öppen debatt och diskussion. På samma sätt måste vi försvara meddelarfriheten som innebär att du har rätten att anonymt lämna uppgifter till pressen, utan att arbetsgivaren kan efterforska varifrån det kommer.

Så låt oss stå upp för våra demokratiska rättigheter och höja våra röster på jobben!