Elkunderna rånas via extrema räkningar varje månad och det bara fortsätter. Men den så kallade fria elmarknaden har nog sett sina glansdagar, skriver Bengt Ekenstierna, del av Beken-teamet.

Att elproducenterna i Sverige och Norge tjänat enorma pengar under elpriskrisen känner vi alla till. Det handlar, enbart i Sverige, om över 100 miljarder kronor mer än vanligt under de senaste 15 månaderna. Därtill har Svenska kraftnät avkrävt elkunderna på omotiverade flaskhals­avgifter i storleks­ordningen 90 miljarder och finansdepartementet har fått ökade momsintäkter på cirka 50 miljarder kronor.

Elkunderna rånas via extrema elräkningar varje månad och det bara fortsätter. Inga initiativ från politiskt håll eller från expertmyndigheterna, för att göra nödvändiga korrigeringar i elbörsen Nordpools prissättnings­modell, så att elpriserna för svenska konsumenter harmoniseras.

Det är så uppenbart, att alla de som ”cashar in” på elkundernas bekostnad, vill ha mer, vilket riskerar att underminera landet Sverige (hög inflation, högre räntor, arbets­tillfällen som försvinner, sparpengar får användas till elräkningar, et cetera). Det är så en marknad fungerar som inte är under konkurrens eller reglerad. Intäkts­hungern tar överhand och sunt förnuft försvinner.

Regeringen visar också exempel på samma beteenden då den inte vill vidta nödvändiga åtgärder för att få stopp på den pågående förmögenhets­överföringen. Elproducenterna som är de största profitörerna så här långt applåderar regeringens passivitet.

Men för producenterna har det kommit mörka moln på himlen, där EU beslutat att från den 1 december sätta ett takpris (cirka 2 kronor per kilowattimme) på vad elen får kosta gentemot konsument. Sveriges regering har av någon outgrundlig anledning valt att flytta fram införandet till mars.

Dessutom ger EU kommissionen de nationella staterna rätten att att under en fyra­månadersperiod straff­beskatta elproducenternas övervinster, vilket kan handla om 280 miljoner enligt uppgift från Energi­företagen. Det är en droppe i havet av de övervinster som elproducenterna dragit in under perioden från hösten 2021.

Sedan nämner EU-kommissionen att staterna kan använda dessa pengar för att exempelvis stöta elkonsumenter som drabbats extra tufft. Nja – det blir lite smulor till en del kundkollektiv, men merparten kommer sannolikt att stoppas in i statsfinanserna.

Elproducenterna ogillar att deras gigantiska vinster ska konfiskeras. Ett takpris kan även sätta stopp till att fortsätta med de höga elpriserna. I Dagens Industri onsdagen den 28 december uttalar sig Energi­företagen (bransch­organisationen för producenterna) om att en intäkt på nästan 2 kronor per kilowattimme inte räcker för att producera el från de elproduktionsanläggningar som kan bli aktuella om/när EU-regelverket börjar att gälla. Eftersom skatten före­slås bli 90 procent på det pris som överstiger 2 kronor per kilowattimme så hävdar Energi­företagen att aktuella elproducenter måste höja elpriset för att behålla den vinstnivån som man haft det senaste året.

Notera att ett elpris på 2 kronor har tagit avstamp från tyskarnas historiska elpriser. I Sverige skulle en sådan nivå ligga under 70 öre om det ska finna en harmonisering till svenska förhållanden.

Denna typ av uttalande förvånar mig inte och bekräftar det jag tidigare har sagt – att en intäkt för vatten i magasinen som man 2020 begärde 60 öre per kilowattimme för att släppa in i vattenkraft­turbinerna, begär man nu 2,50 kronor per kilowattimme för att leverera. Detta trots att kraftbolagens produktions­kostnad är densamma nu som för två år sedan.

Det som man kunde läsa i Dagens Industri under onsdagen var bara början, en så kallad testballong från elproducenterna. Det är viktigt att reagera och agera på detta utspel. Om inte så sker, så kommer elproducenterna att jobba vidare och argumentera för att elpriset måste ligga på minst 2,50 kronor per kilowattimme för att de ska kunna bygga ut elproduktionen för att klara efterfrågan på el från satsningarna på grönt stål och batteri­fabrikerna.

Det är en märklig situation att svenska elkunder i form av hushållen och småföretagare ska betala hutlösa elpriser för att Sverige ska etablera sig som ett föregångsland när det gäller grönt stål. Läsaren ska då veta att dessa företag redan har långa avtal där de säkrat elpriset på de nivåer som var före elkrisen. Ingen har visat en plan för hur en realisering av de efterfrågade volymerna ska kunna ske och till vilket pris. Pass på så vi inte får en repris på Stålverk 80-satsningen.

Elpriser på 2,50 kronor per kilowattimme kommer att leda till ett annat samhälle än det vi har i dag. Sveriges framgång de senaste 70 åren har byggt på att vi haft billig och ren el som gynnat svensk industris konkurrens­kraft och som skapat möjligheter för vanliga elkonsumenter att utveckla sin levnads­standard. El får inte ses som en produkt som är klassad som lyxvara utan en självklar del i det svenska samhället.

Om det inte skapas en opinion mot det orimliga som är på väg att hända, så kommer vi att förflytta Sverige 50 år tillbaka i tiden. Problemet är att jag inte ser denna opinion ens bakom krönet.

Vi ser alltför många tecken i Europa på att marknaden inte klarar av att utveckla och över tid säkra samhälls­kritiska verksamheter. Det är inte bara elförsörjningen som är ett misslyckande i Sverige, utan även sjukvården, järnvägen, utbildning et cetera.

Vi ska komma ihåg att före avregleringen (1996) så ansvarade varje kraftbolag för elförsörjningen (både produktion och överföring) inom specifika geografiska områden. Det fanns då incitament för bolagen att vara överinvesterade, vilket trots allt i slutändan kom kunderna till gagn. Dessa överinvesteringar, som gav trygghet och flexibilitet, har den profithungriga marknaden sugit ut under de 25 år som gått sedan avregleringen trädde i kraft och vi kör sedan en tid tillbaka på ”fälgarna”.

På frågan om vem som har ansvar för att det finns balans mellan tillgång och efterfrågan och tillräckligt med överförings­kapacitet från produktions­anläggningarna till förbrukarna, är det ingen som räcker upp handen. Om man läser på i regelverket, så förväntas de som säljer elenergin att säkerställa att de kan leverera det de sålt, men så ser inte verkligheten ut. Svenska kraftnät har endast ansvar för att det under innevarande dygn kan upprätthålla frekvensen. Någon myndighet måste omgående ges ansvar för att det finns en fungerande elförsörjning i landet Sverige.

I flera länder i Europa tar staterna ledar­rollen för elförsörjningen – exempelvis Frankrike med det statligt ägda EDF i spetsen. I England är det på väg i samma riktning där staten över lång tid garanterar ett minipris på el som kommer att produceras i nya kärnkraftverk. Vi hör tongångar från vår regering där den i regerings­förklaringen pekade med rak arm på vad regeringen förväntar sig av det statliga kraftbolaget Vattenfall i kärnkrafts­frågan.

Den som lever får se, men sannolikheten för att den så kallade fria elmarknaden har sett sina glansdagar är inte försumbar längre!

Lyssna gärna i spelaren nedan på Jacke Sjödins Drömmen om elen

Vad tycker du? Ska el och värme gå från nödvändigt för var och en till en lyxvara? Finns det möjlighet för oss att stoppa detta?