Som parti i en kommun med två stora gruvor upplever man inte någon avindustrialisering men kommunen borde ha skött sig bättre i samband med att samhällen och byar läggs ner för gruvindustrins fortlevnad. Men att arbeta för en bättre välfärd och få de kommunala verksamheterna attraktiva är något som partiet arbetar för.

När bildade ni Malmfältens Väl och vad var er drivkraft?

– Vi startade Malmfältens Väl som en lokal tvärpolitisk intresseorganisation 2014, vilket sedan blev ett politiskt parti. Tidigare var vi en lokalorganisation av SKP – Sveriges Kommunistiska Parti. Under 2000-talet så uppstod skillnader mellan lokalorganisationen och delar av partistyrelsen (riksplan) hur och på vilket sätt politik ska bedrivas. Efter flera års meningsskiljaktigheter så ställdes en del medlemmar i lokalorganisationen inför ett ultimatum om uteslutning ställda av partistyrelsen. Ultimatumet var, "följ partilinjen eller så är ni inte längre en del av SKP". Inom lokalorganisationen var vi eniga. Därför valde vi att starta upp som Malmfältens Väl med fokus på det lokala och att bygga från grunden. Drivkraften är medborgarna i Gällivare kommun och på bästa sätt tillvarata deras intressen.

Hur ser ni på samhällsutvecklingen med avindustrialisering, nedmontering av välfärden och de ökade inkomstklyftorna?

– Som verksamma i en kommun med två stora gruvor och deras verksamhet så upplever vi inte direkt någon "avindustrialisering". Hela samhällen och byar läggs ner för gruvindustrins fortlevnad. Kommunen lever i symbios med gruvverksamheten och många företag existerar på grund av gruvorna. Framtiden med fossilfri framställning av järn och stål (Hybrit) kommer, som det ser ut idag, att ske i Gällivare kommun. Vi har däremot en uppfattning om att kommunen hade kunnat hantera samhällsomvandlingen på ett bättre sätt. Sett till de människor som drabbats och ofta tvångsförflyttats. Kommunmedborgarna är trots allt kommunen och uppdragsgivarna till oss politiker.

Gällande nedmonteringen av välfärden så är den ett problem och ett resultat av många års experimentverkstad av nyliberala intressen. När samhället och dess grundläggande funktioner som skola, vård, omsorg, infrastruktur och samhällsservice tillåts bli en handelsvara på den öppna marknaden så är det, det billigaste priset som styr. Låga kostnader tillåts gå före kvalitet. I kvartalskapitalismens och vinstmaximeringens tidevarv, avsaknad av långsiktighet, skapas ett samhällsbygge utan struktur. Riksdag och regering tycks i sin tur endast ha en horisont på mandatperiodens fyra år (tiden vid makten). Ökade inkomstklyftor är ett medvetet resultat av den förda politiken. Gällivare må ha en låg arbetslöshet och relativt höga löner, men det beror till stor del på gruvindustrin. Det kan vid en första tanke upplevas som enbart bra, men vi får inte glömma att både kommun och region ska konkurrera med dessa om arbetskraft. Malmfältens Väl jobbar på att försöka få de kommunala verksamheterna så pass bra och attraktiva att vi som kommun kan vara en attraktiv arbetsgivare. Att matcha industrins löner är svårt, därför är kommunens personalpolitik, arbetsmiljö, möjligheter till vidareutbildning och tilltalande personalförmåner viktiga faktorer. Även att anställda inom kommunen får vara med att påverka kring beslut som rör dem. De som jobbar på golvet är oftast de som kan och känner sin verksamhet bäst. Inte bara chefer och definitivt inte kostsamma externa konsulter. Där kan vi som lokalt parti göra vårt för att påverka.

Gun Isaxon, ordförande i Malmfältens Väl

Ni skriver att ni vill skapa större insyn för kommunens medborgare. Hur? Måste det inte också innebära större inflytande?

– Gällivare kommun jobbar med att öka kommunmedborgarnas inflytande, kommunen har bl.a. medborgarförslag, men det vi syftar på är att det ska råda transparens i och inför beslut. Om ett beslut ska fattas så ser vi att de som kommer att beröras av beslutet, i god tid, även ska ha getts möjlighet att sätta sig in i frågan och sedan yttra sig. Det gäller även den politiska oppositionen. Politiker ska inte ägna sin tid åt informella frukost- och lunchmöten, förhandlingar på sidan om. Det undergräver demokratin och riskerar medföra ett ökat politikerförakt.

Den delen av inflytande ser vi som en självklarhet. Vi tror på öppenhet och att vi genom dialog kan komma fram till bra lösningar på olika frågor som befolkningen ställs inför i sitt dagliga liv. I en kommun är många frågor sakfrågor som vi tycker att vi tillsammans borde kunna lösa utan prestige.

Glesbygdens problem - hur ser ni på det?

– Egentligen ser vi glesbygden som en tillgång. Den borde ses som det i alla fall. Uppkomsten och avvecklingen av stora delar av inlandet och skapandet av en större glesbygd är en politisk linje som varit rådande sen 1960-talet. Fokus har legat och ligger fortfarande på storstäder. En storstadsnorm råder. Inlandet producerar stora vinster till statskassan genom skog, vatten och gruvor, men de vinsterna försvinner någon annanstans. Befolkningsminskning innebär minskade skatteintäkter och det innebär att det blir svårare att hålla i gång kommunal service och anläggningar. I Gällivare kommun finns många "Fly In – Fly Out", dvs veckopendlare. De jobbar i kommunen och nyttjar det kommunen erbjuder, men de betalar skatt i sina hemkommuner. Att tro att många av dem skulle välja att bosätta och skriva sig i Gällivare permanent ser inte vi som realistiskt. Visst hade det varit trevligt och bra, men det stannar nog mest vid ett önsketänkande hos en del politiker. Det rätta vore att stora företag betalar skatt på den ort eller i den stad där verksamheten bedrivs. Hade Gällivare kommun fått behålla en krona per ton malm som bryts i kommunen så hade det varit en bra och rättvis ersättning till kommunen. Detsamma gäller med vattenkraften.

– Ni har drivit principen ”Nyckel mot nyckel”. Vad innebär det och hur har det gått?

Principen "Nyckel mot nyckel" är ett förslag eller rättare sagt krav i och med samhällsomvandlingen. Att de som hyr eller äger en bostad och påverkas av gruvbrytningen samt tvingas att flytta ska stå skadeslösa. Att de ska erbjudas en annan likvärdig bostad i ett område i kommunen som inte är påverkat av gruvornas expansion. Nu valde Gällivare kommun att inte driva den linjen och lät istället gruvbolagen diktera villkoren. Resultatet blev att husägare till början erbjöds att få sitt hus flyttat, senare så erbjöds andra en nyproducerad villa eller en summa pengar i handen. De som ägde en bostadsrätt fick en summa pengar i handen och fick söka sig en bostad själva. De som bor i hyresrätt erbjuds att flytta till en annan lägenhet hos samma hyresvärd. Men på grund av större efterfrågan än tillgång på bostäder så erbjuds de ofta en nyproducerad och en "hyrestrappa" vilket innebär att de startar med sin gamla hyra i det nya boendet, men att den successivt höjs för att inom X antal år nå hyran för en nyproducerad. Detta ansåg och anser vi vara att behandla kommunmedborgare olika och gå gruvbolagen till mötes framför sina egna medborgare.