K G Wanngård, som arbetat inom Handelsanställda och LO i Stockholm, menar att tanken på en allians mellan arbetsgivarna och arbetarrörelsens ledning blir en resa mot botten för arbetarna. Han inleder med ett citat från Aftonbladets Debatt:

"Endast en stark regering med S, C och M kan skapa tillväxt” skriver Göran Johnsson fd förbundsordförande för IF Metall tillsammans arbetsgivarnas förre ordförande Leif Östling. Dom två fortsätter:
”Mina argument för samarbete är i huvudsak två.
För det första: Europa och Sverige befinner sig i ett utmanande säkerhetspolitiskt läge. Rysslands anfallskrig mot Ukraina ser vi inget slut på. Och när väl det slutet kommer vet vi inte vad som blir nästa steg i Putins långsiktiga strategi.
Detta kräver en stark regering i Sverige.

För det andra: Svensk industri befinner sig i en allt hårdare konkurrenssituation. Kina tillverkar idag allt mera högkvalitativa produkter som är lika bra – eller bättre – än vad vi gör i Europa och i USA.”

Jag reagerade när jag i september läser artikeln. Nej, jag var inte direkt förvånad över artikeln, mer att det är så enögt och begränsat. Då höll jag mig ifrån att kommentera men nu är det nog!

Är det endast en stark regering med S, C och M som kan skapa tillväxt?

Självklart inte och kanske var det redaktionen som satte den vilsna rubriken, även om det känns som Göran. Det sägs att det är dårar och nationalekonomer som tror på ständig tillväxt. Vår jord gör det inte och vi radar nu upp månader med temperaturer som överstiger 1,5 gradersmålet och klimatkatastrofer runt om i världen avlöser varandra i en allt snabbare takt.

Görans första argument att sudda ut klassbegrepp och intresset om jämlikhet är det rådande säkerhetsläget. Rysslandsspöket som sveper in och nationen måste stå enig. Ingen kan förneka att Ryssland anföll Ukraina, men man kan åtminstone försöka förstå varför och vad som är det stora säkerhetspolitiska hotet i världen. USA är under tokhögern det absolut största hotet och de har makten över den försvarsallians vi förvillade oss in i.

Ryssland har en BNP som är ca 8 procent av EU och uppfyller USA artikel 5 i Natoavtalet, ja då är Rysslands ekonomiska resurser ca 3 procent av NATOs. Visst kan man tycka att Putin är galen, men så jävla dum är vare sig han eller rådgivarna. USA däremot har en galning till president, en totalt förvrängd krigsminister och en stab av dårar som bemannar administrationen.

Görans andra argument är konkurrenssituationen och det är bara att instämma i att den är brutal. Men efter det så tar våra analyser över läget helt olika vägar. Låt mig påminna om EU debatten som var att knyta länders ekonomier samman så vi i Europa kunde vara en motkraft till det internationella kapitalet och rovdrift.

Kunde det tänkas vara en tanke, att våra fackliga och politiska ledare har visioner och krav om att reglera kapitalismen? OM vi gör som Göran föreslår och anpassar oss så blir det en allt snabbare resa mot botten. Jo, jag vet att Göran haft den synen rätt länge och var drivande i den lönemodell, som nu som år efter år ökar kapitalets avkastning på det skapade förädlingsvärdet.

Hela tänket är att kasta sig på rygg och blotta strupen. Inga progressiva tankar om att förändra och påverka, nej det är anpassning. Tänker själv att det inte blivit mycket till arbetarrörelse, då för 150 år sedan med frontfigurer som Göran. Då var det drömmar om att det kunde bli bättre, om vi fick människor med oss för social demokrati. Det var någras drömmar och kamplust som spred sig och gjorde det Sverige som skapades möjligt.

För Sverige (och kanske oss alla) ur tiden, sa Bull.

Vad tycker ni läsare, håller ni med K G att vi inte ska vi backa med röven in i framtiden?