Förr 40 år sedan startade musikgruppen Motvind sin verksamhet några meter från den plats där polisen Andreas sköts ihjäl för en vecka sen. Jack McGuinness, sångare i Motvind skriver om sina tankar, om ett samhälle som låtit svenska förorter fungerat som sopstation och om hur majoriteten i dessa förorter strävar efter att skapa en bättre framtid och slippa knark, utpressning och beställningsmord.

– Jag är en del av det svenska utanförskapet sedan 67 år tillbaka, den miljö som mer finkulturella människor än mig hyllar som mångkulturens Shangri-La utan att själva sätta sina fötter där.

Jag hör dagligen människor sitta på skottsäkra avstånd och raljera över en verklighet de inte har den blekaste aning om. De vet definitivt inte vem som tvingas betala det högsta priset för att svenska förorter under fyrtio år fungerat som sopstation för allt den välmående medel- och överklassen inte vill ha på sin egen bakgård då det skulle påverka priser på villamarknad och bostadsrätter så bör man tona ner.

Förra veckan blev en kompis kollega avrättad några meter från den plats Motvind en gång startade för över 40 år sedan. Det var rörande att se hur många människor med rötter från all världens hörn som visade vördnad för den unge polismannen Andreas som blev offer för en mördares kulor.

Sedan dess har ett mord om dagen skett där gängrelaterade blykulor krossat liv och framtid för offren. Man får väl närmast vara korkad för att ha missat den normalisering av den sortens våld skett och eskalerat under de senaste tjugo år som gått sedan de första gängrelaterade skotten föll i Juli 2001 på en allmän familjebadplats på Näset strax utanför Göteborg.

Nu kanske en del människor fått för sig att unga män från förorten generellt är kriminella och en belastning för samhället. Inget kunde vara mer fel för om så vore fallet hade hela skiten brakat ihop för länge sen.

I själva verket strävar majoriteten av unga och vuxna i utanförskapet efter att skapa en bättre framtid för att slippa leva i den miljö där en liten grupp empatilösa mördare gör stora pengar på knark, utpressning, beställningsmord och inte minst på grund av hedersrelaterad idioti.

Höstvädersgatan, Biskopsgården. Foto: Jack McGuinness

Jag vet hur hårt en del föräldrar sliter för att få råd med privatskolor inne i Göteborgs centrala delar och hur unga överpresterar i skolan, på skitjobb och med praktikplatser för att komma in i samhället och bort från den miljö där det finns så mörka skuggor från betongens baksida att varken polis, socialtjänst eller rättssamhället kommer åt roten till det onda.

Detta är en ren klassfråga och för den kultur- och mediaelit samt politiska åsiktsnorm som försökt skyffla över skuldfrågan på SD så är det att göra det enkelt för sig.

Jag är lika lite Sverigedemokrat som Vänster, Sosse, Moderat eller mittenpartist men man får väl vara förbannat bekväm till sinnet för att ha missat att urspårningen av ”socialgrupp 3” och de enklare samhällsklasserna påbörjades långt innan Jimmie var torr bakom öronen och har helt andra motiv än rasism och exkludering av etniska differenser.

SAF startade i slutet av 70-talet kampanjen ”Satsa på dig själv” för att bryta ner och krossa den kollektiva stämning som genomsyrat Sverige och världen sedan de hippe- och proteströrelser som växte fram som svampar ur jorden.

Det ledde till ett miserabelt iskallt yuppiedecennium och i förlängningen till en medvetet fult sätt att implementera människor från fattiga länder utan möjlighet till egen försörjning att placeras i utanförskapet.

Idag visar siffror på över 600 000 människor med rötter i andra delar av världen att de lever i ett bidragsberoende eftersom de inte kommer in på arbetsmarknaden. Alltså ett guldläge för den som saknar skrupler och hellre anställer en underbetald människa som saknar grundläggande kompetens för yrket men bara kostar bråkdelen av vad en svenskfödd eller invandrad arbetare kostar. För den som vill vara romantisk kan det vara bra att veta att antalet skador och dödsfall på svenska byggarbetsplatser ökat markant under senare år och som ser det saknas inte samband mellan en cynisk invandringspolitik och profitörer utan samvete.

Att var fjärde ung man från utanförskapet saknar grundskolebetyg och att icke fullföljda gymnasiestudier toppar samma liga är ett gigantiskt misslyckande för den traditionella politiken.

Jag vet att många vänner från den gamla proggrörelsen, 40-talister och nya aspiranter som lever på skottsäkra avstånd gärna hyllat Rinkebysvenskan, Rosengårdssvenska och Angeredssvenska med motivering att det på något märkligt sätt skulle varit en tuff protest mot gamla oförätter som kolonialismen ställt till med. Den synen på de hör unga killarna och tjejerna är nån märklig form av exotism på avstånd som är så kontraproduktivt att man saknar ord.

I själva verket sänker det snacket de unga några pinnhål ner i näringskedjan eftersom ingen rekryterare eller platschef skulle anställa någon som inte kan göra sig förstådda eller förstår en normal konversation.

Vad återstår då för en ung person i den miljön som torskat i plugget och saknar språkkunskaper?