tecknat foto: Uppsala kommun

I Uppsala har det varit stor debatt om spårvägsprojektet vilket saluförs som en miljöinsats. Ett missvisande argument, skriver Hans Johansson.

-Inför valet slår Erik Pelling, kommunstyrelsen ordförande (s) på trumman för det pågående spårvägsprojektet. Detta framställs som en nödvändig framtida satsning av klimat och miljöskäl – för att skapa den ”gröna ”staden.

En greenwashing som döljer det verkliga syften med projektet. I andra sammanhang framkommer att projektet innebär en storskalig insats med staten och Stockholms som medaktörer för att säkra den framtida så kallade tillväxten.

Dvs. en koncentration av arbetskraft och företag enligt kapitalistiskt recept för att snabbt och effektivt realisera mervärde. Vi investerar i Sveriges tillväxtmotor, vi får inte missa det tåget kan det då heta

Enligt Handelskammaren förväntas storstockholmsregionen öka med 1 miljon invånare till 2050. Där har vi en del av förklaringen till den ensidiga satsningen på stora förorenande trafikkluster och stadsförtätning, som belastar vår natur, utarmar landsbygden och skapar sovstäder för kapitalets behov – inte människans.

Det är hajpen om den framtida digitala samhället som kolporteras. Efterfrågan gäller skräddarsydd arbetskraft som ska servas med gräddfiler. Redan idag pendlar ca 40.000 människor varje dag mellan Stockholm och Uppsala varav 75 procent är arbetsresor.

Begravningsbyrå Östhammar

I Östhammar lades här om året centralgatans enda livsmedelsbutik ned men stråket ståtar med två begravningsbyråer.

Under 50 år hade Uppsala ett utbrett spårvägsnät, det lades ned 1953. År 1969 försvann järnvägen till Norrtälje och 10 år senare även den till Enköping. Allt för för att ge plats åt bilen.

Nu rivs gröna beståndför att åter ge plats åt spårväg De stora kostnaderna till trots, minst 10 miljard kr, omfattar spårvägsprojektet bara 10 procent av stadens 17 mil långa kollektiva trafiknät. Spårvagnarna köps av ett spanskt företag som utreds för mutbrott.

Ett transporteffektivt samhälle handlar om samhällsplanering, om hur vi reser, reslängd, lokalisering av arbetsplatser, bostäder och transport av gods. Det är de stora löntagargruppernas behov av social välfärd, kultur och rekreation som ska stå i fokus för politiken, inte att svansa efter storkapitalet.

Spårvägen är även i sig ogenomtänkt ur ren miljösynpunkt. De negativa miljöeffekterna blir större än de positiva. I vår tid är förebyggande åtgärder i klimatkrisens spår akuta. Vi bör satsa på utbyggnad av grönområden, bevara artrikedomen och stärka skyddet av känsliga områden som naturreservatet.

Nu ska ca tusen träd avverkas, Uppsalaåsens vattentäkt penetreras av brobygge och Årikens artrikedom äventyras genom markingrepp. Som om inte det vore nog planeras byggandet av 33 000 bostäder i södra Åriket och naturreservatet Lunsens närområde. Spårvägsprojektet innebär därmed stora och miljöskadliga ingrepp på just det sådant vi behöver mer av. Mark- och miljödomstolen har också sagt nej till den planerade bron över ån.

Visst behöver vi också bygga ut landets järnväg som nu plundras i privatiseringens tecken. Ett belysande exempel är underhållet, vilken är under all kritik, med en skog av underentreprenörer som var och en ser till sitt med målet om högsta möjliga vinst. Sexhundra underentreprenörer fakturerade Trafikverket med 46,8 miljarder kr 2023. Istället borde vi förstatliga järnvägen, rusta upp och ge SJ resurser till snabba och prisvärda resor.

För att tjäna Uppsalas stads befolkning vore ett BRT-system (Bus Rapid Transit) att föredra. Bussar med hög kapacitet, egna körfält, fler turer och kortare restider, skulle bli både flexiblare och billigare. Ett sådant system kan drivas av regionägda GUB - med tillägget att sänka biljettpriserna. En verklig miljövinst då fler skulle ställa bilen.