2021 är till ända, ett år som präglats av pandemi, gängvåld, höga energipriser och politisk sandlåda. Vi Som Bygger Landet har publicerat texter skrivna av utarbetade undersköterskor, personer som bor i områden där skjutningar är vardag, pensionärer som knappt har råd med hyran, och fackliga arbetare som kämpar mot försämringar i LAS och arbetskraftsimport. I denna årskrönikan har vi sammanställt ett axplock av årets artiklar från tidningen.

Vård på bristningsgränsen

Folkhälsomyndigheten fortsatte sjunga sitt mantra om att “platta till kurvan” så att sjukhusen ska klara av att ge bra vård. Men hur såg det ut i verkligheten, ute på boenden och vårdinrättningar, där arbetsförhållandena redan innan pandemin var pressade till bristningsgränsen efter årtionden av nedskärningar?

En undersköterska på ett äldreboende beskrev sin situation: “Vi går från rum med Covid-patienter till icke-covid. De ligger rum bredvid rum. Inga läkarbedömningar görs.” Hon avslutar intervjun, “Vi gråter. Och orkar snart inte längre.”

Även inom LSS-vården rådde kaos: "När andra jobbar hemifrån och Sveriges regering går ut med att vi inte får köa för nära varandra så skickas vi till sjukhus utan skyddsutrustning eller ombyte. [...] Vi behandlas som förbrukningsvara och slavar", berättade en annan undersköterska för oss.

I en krönika gav Hilda Bjerstedt, pensionerad sjuksköterska, sin syn på roten till problemet: “När marknaden/pengarna styr är det inte lönsamt att ha beredskapslager eller inhemsk produktion av ansiktsskydd och handsprit. Det är heller inte lönsamt att utbilda personal, anställa dem fast och ge vettiga villkor.”

Som extra salt i såren trängde sig kommunala chefer före i vaccinköer i flera kommuner, något Bengt Johansson träffsäkert jämförde med det kinesiska ordspråket “fisken ruttnar från huvudet och ned”.

För att spara pengar försökte kommuner och landsting införa “hälsoschema” runt om i landet. En undersköterska beskrev hur det fungerar i praktiken: “Vi är ju tillbaks till 1910 igen för vi har 10 timmars arbetsdag igen och vi har långa arbetsveckor”.

Som alltid när det är kris finns det vissa som ser möjlighet att tjäna pengar på människors lidande. Vi Som Bygger Landet var först att rapportera om hur svenska covid-tester flygs på dyra charterplan till Tyskland, skattepengar som går rakt ner i privata företags fickor. Samtidigt försökte vårdappen Kry ta över 1177 i Stockholm, mitt under rasande pandemi.

“Va inte rädd för cheferna, de ska vara rädda för oss”

Årets första strejk bröt ut på Pågatågen efter att skyddsombudet Ola Brunnström hotats med uppsägning. Företaget gillade inte att han berättade för medlemmarna om företagets lögner. Särskilt avslutningen på mejlet, “Var inte rädd för cheferna, de ska vara rädda för oss”, stack i ögonen. Efter ett misslyckat försök att muta Ola till tystnad blev han kallad till möte för att bli uppsagd. Fackklubben kontrade med hot om vild strejk, och företaget tvingades backa.

Elektrikern Erik Pettersson kommenterade på Vi Som Bygger Landet: “Alla som varit i situationer på jobbet där det funnits meningsskiljaktigheter mellan fack och företag vet att situationen sätter press på en, ibland ett nästintill olidligt tryck. Man ska hålla huvudet kallt samtidigt som man står upp för sin sak. Det är jobbigt. Därför är solidariteten bland arbetarna på Pågatågen så imponerande.”

Även blockaden mot Tema Elektro i Skåne lyckades driva igenom kollektivavtal på företaget.

På andra ställen gick det sämre. Den anrika massafabriken i Kvarnsveden la ner produktionen och 440 anställda blev av med jobbet. Även Göteborgskex i Kungälv meddelade att de ska flytta till Lettland.

Plåtslagaren Ulf Nilsson skrev i Vi Som Bygger Landet efter att Skanska sparkat 27 byggnadsarbetare: “Problemet måste angripas på många sätt och från alla håll. Politiskt och fackligt. Alliansens och Miljöpartiets lag om arbetskraftinvandring från 2008 skall bort. Arbetsmarknaden måste regleras efter behoven och tillgång till arbetskraft i landet.”

Utländska gästarbetare bidrog även till ett stort Coronautbrott på fabriksbygget i Skellefteå. “När det hela tiden kommer nya, så försvinner säkerhetstänket”, sa en arbetare på bygget som vi talade med.

Vem har råd med bil och värme?

Den “gröna omställningen” är på väg att bli vår tids religion. Men man behöver inte vara klimatförnekare för att ifrågasätta dagens klimat- och energipolitik som hårdast drabbar folk som behöver bil för att ta sig till jobbet, och inte bor i moderna lägenheter i stan.

I februari, när bensinpriset fortfarande låg under 16kr/l, intervjuade vi Bensinupprorets ordförande, som kallade bensinskatten en “straffskatt” mot de som bor i glesbygden. Han poängterade även att elbilen nog inte är så miljövänlig som den framställs i media: “Var kommer elen ifrån, är den från utlandet och vad har de för koldioxidavtryck där? Så ska vi inte prata om sluthanteringen av batterierna, tillverkningen av batterier och tillverkningen av bilarna. Det är en lång kedja som man måste ha med i beräkningen. Och när man tittar på den långa kedjan så är batteribilen allt annat än miljövänlig.”

Elpriset nådde flera toppnoteringar under 2021. Samtidigt som vi stängde ner kärnkraftverk eldade tyskägda Karlshamnsverket 140 000 liter olja i timmen. Ulf Johansson redogjorde för orsaken i EU:s inre energimarknad: “Om dyr naturgas pressar upp priset i Tyskland och Danmark, så kommer norrländsk eller skånsk el att hitta en avsättning på kontinenten till det högre priset. Eftersom samma pris gäller i hela det område där elen flödar fritt så kommer skåningarna att tvingas betala det högre priset.”

Politikernas lösning är fler och fler vindkraftverk. Carl Hällströmer och Lasse Steiner följde med en protestgrupp i Dalarna som kämpar mot industriella vindparker. “Vi får inte glömma kraftledningen som planeras. En femtio meter bred gata ska byggas, och den planeras att gå till Sandviken. Just dit Microsoft bygger sin serverhall”, berättar en av aktivisterna som kämpar mot att deras skog ska förstöras.

Skjutningar och otrygghet

Sverige har idag flest dödsskjutningar per capita i Europa. Hur gick vi från att vara ett av världens tryggaste länder till ett gangsterparadis? Och vad kan vi göra åt det? I en serie artiklar lät vi vanliga medborgare komma till tals, ocensurerat och utan skygglappar. Här är några av svaren vi fick:

• “Jag tror inte det beror på fattigdom och vill se fängelse för de dömda och utvisning för dem det berör.”
• “Pratar man med folk i sin omgivning så vågar folk inte röra sig eller undviker vissa platser på vissa tider”
• “Lösningen bör vara omgående utvisning på livstid och då med deras föräldrar.”
• “Jag tycker att brottslingar ska fråntas sina rättigheter i fängelset. Om minderåriga barn begår brott borde väl föräldrarna ta ansvar för de skador barnen gör?”
• “Förstagångsbrottslingar måste få en möjlighet att arbeta och göra rätt för sig, känna att det finns en framtid även för dom”
• “De får vara så snälla att följa hur vi har det här, annars får de väl åka tillbaka till sina hemland”
• “Sverige är riktigt dåligt på att ha tillräckligt obekväma konsekvenser för de gängkriminella med mängdrabatter och ungdomsrabatter som de kriminella utnyttjar till max”
• “Idag ser vi unga människor som dör på våra gator. Föräldrar har ett ansvar men det räcker inte.”
• “Riv betonggettona och börja om på nytt”
• “Assimilering, nolltolerans mot kriminalitet, inrättande av icke-vinstdrivna bostadsbolag”
• “Inget enkelt svar och ingen snabb lösning. Förutom en återgång av polisens organisation till mer närpoliser eller kvaterspoliser”
• “I själva verket strävar majoriteten av unga och vuxna i utanförskapet efter att skapa en bättre framtid för att slippa leva i den miljö där en liten grupp empatilösa mördare gör stora pengar på knark, utpressning, beställningsmord och inte minst på grund av hedersrelaterad idioti.”

Under året har vi även uppmärksammat människor som fått nog och startat initiativ för ett tryggare samhälle. Hannah Bergelin, vars kollega Andreas blev mördad i Biskopsgården, startade en namninsamling bland sina poliskollegor som snabbt fick över 3000 underskrifter. Där kräver hon bland annat att antisocialt beteende mot blåljuspersonal måste bli straffbart, att hemlig avlyssning och dataavläsning måste kunna få ske på personer med gängkoppling, och att straffrabatten ska slopas för personer när dessa döms för grova brott.

Lokalgruppen Tillsammans För Kristianstad skickade in en video där de överlämnar en namninsamling för kvarterspoliser till den lokala polisledningen. Vi intervjuade även Laura Lindqvist som anordnade en demonstration mot att våldtäktsmannen Damir Al-Ali blev tilldelad ett skadestånd på närmare en miljon kronor. “Många klagar - men dom gör aldrig nåt åt det. Nu får det va nog, tänkte jag.”

Politisk sandlåda på högsta nivå

Likt en sent upptäckt fästing i armhålan har sossarna klamrat sig fast vid makten under 2021, trots misstroendeomröstningar och tumult. “Allt för Makten”, som Kerstin Jörnås skrev i en kommentar.

Detta var året då vi fick vår första kvinnliga statsminister. Sonja Persson i Borås såg ingen anledning att fira: “Ska jag känna systerskap med Magdalena Andersson bara för att hon är Sveriges första kvinnliga statsminister? En statsminister som har varit med och infört begränsningar i strejkrätten och försämringar av LAS. En statsminister som försvarade utrikesminister Ann Lindes slöjbärande med att raljerande lägga upp bild på sig själv och några till i hatt och jämförde med det slöjtvång som flickor och kvinnor får utstå i Iran.”

Finns det något arbetarparti i Sverige idag? Gruvarbetaren Jari Söyrinki skriver att “vår svenska, apparatskadade arbetarrörelse saknar både arbetare och rörelse”. Facktoppar som Tobias Baudin och Karl-Petter Thorwaldsson har fått välbetalda toppjobb i regeringen. Göran Gustavsson, pensionerad verkstadsarbetare, skriver skämtsamt: “Röde "Kålle" som ny näringsminister! Nu jäklar kommer produktionsmedlens överförande i folkets händer stå på dagordningen och socialismen äntligen förverkligas, eller?” En undersköterska i Skurup vet vad hon tycker om Baudin: “Han har sålt ut oss för en politisk karriär.”

Är man intresserad av en politik som gynnar folk som faktiskt bygger landet är det kanske dags att ge upp hoppet om de etablerade partierna. Under året har vi talat med ett antal mindre lokalpartier med stark förankring i sina kommuner. Läs våra intervjuer med Oberoende Realister i Hagfors, Örebropartiet, 24:7 i Varberg, Malmölistan, Arvikapartiet, Socialisterna Välfärdspartiet i Västervik (och andra orter), Telgelistan i Södertälje, Malmfältens Väl, Östgötapartiet i Linköping och Timråpartiet.

Gott nytt år!

Från oss på redaktionen önskar vi ett gott nytt 2022. Skicka gärna texter, video, eller be oss intervjua dig (anonymt eller ej) om du vill berätta om vad som pågår på din arbetsplats eller där du bor.